Aftonbladet – 5 januari 1870, sida 2

— lig stund, det här.... minns när jag gifte mig... Du har väl ringen i västfickan, Fredrik? Jag höll på att icke få tag i min, jag... Tjenare, herr Hult! Håller herrn ena armstaken? Jaså, jaha... i Gudsnamn, då!... Och så öppnades dörrarne, och det bar af in i stora salen, der gästerna redan stodo uppställda på led med kyrkoherden i spetsen, som just höll på att breda ut näsduken och se andäktig ut. I detsamma öppnades äfven dörrarne på andra sidan af salen, och in trädde bruden, förd af sinfar, assessor Krumroth, som i sjelfva entren fick ett anfall af sin torrhosta, så att han trasslade in sig i brudens klädning och: höll på att. stupa på näsan, Lyckligtvis hejdade han sig på halfva vägen, och sedan de båda unga också mötts på samma ställe, började vigselakten. Nicke Hult såg högtidlig ut som en romersk karyatid der han stod och höll sin armstake på sidan om brudgammen, och med en half snedblick bakom sig märkte att den blonda brudtärnan stod helt nära intill honom. Det var föröfrigt en rörande ceremoni, Assessor Krumroth hostade oupphörligt, och fru Pipelin a redan som om hon varit. piskad, innan kyrkoherden ännu hade hunnit börja. När han väl börjat, var hon så upprörd, att en af marskalkarne måste gå efter vatten åt henne och skaffa henne en stol. Kamrern såg också rörd ut, och snöt sig gång på gång med ett ljud, liknande det af ett posthorn. Just som presten började med orden: Jag frågar dig, Fredrik August Pipelin, om du vill taga denna dygdädla jungfru Bebastiana: Cecilia Adelgunda Krumroth till din äkta maka... etc. ete,,. hörde Nicke Hult en ljuf och tjusande stämma helt tätt bakom honom hviska med det mest smältande uttryck; Gud! hyad han