Aftonbladet – 5 januari 1870, sida 2

v en kunde betala, få deltaga i denna sartjli f lustbarheter, hvarigenom uppnåddes den ju abbla fördelen, att det hela tog sig stor-t åtligare ut och att inan fick bidrag till etäckande af de dryga omkostnaderna. Med stigande intellektuel odling och samällsutveckling har teatern fått en högre bedelse än den att vara förlustelseanstalt vare g för hofvet eller menige man. Poesi och onst erkännas i vår tid såsom betydande aktorer i samhället, af utomordentlig betyelse för hela det nationella lifvet. Den sceiska konsten, som är den populäraste af Illa och mest omedelbart vänder sig till den tora massan af folket, kan under en upplyst tyrelses omvårdnad, bli ett mäktigt drifhjul arbetet för folkets bildning och förädling. Jet är då af vigt att i landet åtminstone innes en konstanstalt af detta slag, som till öljd af sin ställning kan hålla konsten uppe ch icke för sin existens behöfver ockra på len dåliga smaken. Det är en kolossal inkränkthet att föreställa sig, att en dylik nstalt endast är till gagn och nöje för den tad och ort, der den är förlagd. Det inflyande den utöfvar på smak och bildning sträcker sig medelbart till hela landet; likom en målare eller bildhuggare, äfven med le bästa anlagoch intentioner, kommer på le största. afvägar och försjunker i det besynnerligaste och ofruktbaraste. bizarreri, om van blir isolerad från inflytandet af ett verkigt konstlif och icke har tillfälle att se de mästerverk, som andra utfört, så skall hela len sceniska konsten, äfven i dess anspråksösaste representanter, sjunka många grader, om icke i landet finnes en institution, som kan sysselsätta sig med denna konsts högsta appgifter och liksom utgöra en högskola på detta område. Men om det sålunda för ett land är af någon vigt att på den plats, som utgör medelpunkten för folkets kultur, ega en mönsterteater, i afseende på hvilken man kan ega någon garanti, att icke rå vinningslystnad, utan vilja och förmåga att. bilda smaken, utgöra drifkraften i dess bestyrelse och verksamhet, och om för sådant ändamål offentliga medel anslås, så uppstår den frågan: bör icke en sådan institution betraktas såsom en statsanstalt? Finnes det. någon rimligheti att, då alla andra offentliga konstanstalter stå under K. M:t, den konstitutionella regeringen och. det departement, under hvilka alla frågor om vetenskaåp och konst höra, denna ensam skall sortera -under konungen personligen, så att dess styrelse och förvaltning betraktas och behandlas på samma sätt. som frågor, hvilka röra hofstallet och andra dylika institutioner? Underhölles kongl. teatern medelst konungens eller kongl. tamiljens privata medel, så kunde någon anledning förefinnas tillett sådant bestyrelsesätt;. ja äfven, i fall ett öfvervägande kongl. bidrag lemnades från domäner, hvilka en gång för alla hade kommit i monarkens hand. Men då det s. k. kungliga bidraget utgår från en civillista, som Voteras vid hvarje riksdag och då just detta bidrag tages med i beräkningen och åberopas, när fråga är om beloppet af denna civillista och de extra anslag, som understundom kräfvas, så utgör denna skilnad emellan konungens och statens bidrag endast en formalitet, en simpel bokhållerifråga. Ser man saken sådan den verkligen är, så utgår hela det understöd som. den kongl. teatern erhåller, ur det kontribuerande folkets fickor, och det vore utan tvifvel bäst öm, till undvikande af missförstånd, hela anslaget lemnades direkt, utan att en del deraf behöfde taga en omväg genom kongl. hofförvaltningen. Att den personliga allenastyrelsen i afseende på en dylik institution föga öfverensstämmer med ett utveckladt konstitutionelt system hgger i klar dag. I Danmark hörde under absolutismens tid nationalteatern till hofangelägenheterna;smen efterdet-konstitutionella statsskickets. införande fann man genast, att detta var oegentligt ock regeringen skyndade sig att 1851 för riksdagen framlägga en lag, hvars 1 hade följande lydelen Det. kongelige Theater er en Statsanstalt, som staaer under Overtilsyn af Ministeren för Kirkeog-Undervisningsvesenet. Theatret har den almindelige Forpligtelse, at virke for Skjönhedssandsens Uddannelse hos Folket og den serlige, at fremme Udviklingen af den nationale dramatiske Kunst. Man har från andra länder föredömen af tre olika metoder i fråga om högsta administrationen af teatrar, som äro afsedda att vara nationella konstanstalter: 1. Den som stödjer sig: på fiktionen om ett reelt mecenatskap af den regerande familjen (för att begagnar Stockholmspostens uttryck) med en från regenten personligen. utgaende styrelse. 2 2. Att den i och för högsta ledningen sorterar underem konstitutionel minister. 3. Att staten öfverlemnar sådana teatrar åt enskilda entreprenörerseller : föreningar af koastnärer,.som--för erhållande af lämpligt statsunderstöd underkasta. sig vissa förpligtelser med afseende på konstverksamheten och underkasta sig vis:a kontroller. Båda de senare metoderna förete visserlia icke få svårigheter. Så är det-i allmänI het en ganska kinkig uppgift att från statens.sida. gmbestyra någonting, sominnebär en rentreprise, och ännu kinkigare och mera nlaga blir: det naturligtvis, då entreprisen tillika är konstanistalt. -Å ahdrä sidanär det icke lätt att kunna erhålla någon fullt Hanp lig entreprenör, som vill öfvertaga, en dyli Tanstalt-på. sådana. vilkor, att staten dermed I kan: vara belåten, samt att i sådant: fal ora och vidmakthålla en sådan kontroll Ifrån statens sida, som är nödig, för den händelse statskassav lemnar ett så betydatde bidrag, att dermed.kan afses! och: fordras: befrämjandet af ädel smak och sann..-konstJutvecklitig.tv an Fa Ingendera af-dessa tvenne. metoder. torde Tdockförete så störa olägenheter, som den förstnämnda. Erfarenheten -visar, att den RENA KE rn vn nn TR fe beta ket ft fre fört bet HA KR frn TN et Fr