Aftonbladet – 4 januari 1870, sida 2

sjelf, i det han kände liksom ett styng af förtjusning i sitt hjerta, herre Gud; hvad hon var söt! fortsatte han i det han gick uppför trappan, den flickan tror jag bestämdt att jag blir kär uti! Ja, bara jag har fått skålen ifrån mig, så blir jag bestämdt kär i henne. Om jag bara visste hvem hon vore? Jag skall fråga Figge Bergström! Han vetet bestämdt! Och med det beslutet trädde vår Nicke Hult in i lokalen, sedan han först trängt på sig den venstra handsken, och gjort. några förtviflade försök att knäppa den, hvilket likväl ioke lyckades. Men om Nicke hade etur med handskknäppningen, så hade han i stället tur med annat. Knappt var han inkommen, förr än han stötte på Figge Bergström, lexikonetw, som han kallades af sina vänner, derför att han hade reda på allting, utom hvad som hörde till kameralen, ty den hade han aldrig kunnat taga, Men Figge var lika glad för det, och var med som sarfven i hvar lek, God dag, hedersbror!, ropade Fiz.ge emot honom, har du några pengar på dig? Ja visst san har du pengar, det är klart som hennes öga, det! Låna mig en tjugufemma, du ska få igen den i nästa vecka! Ja gernax, svarade Nicke beskedligt och började leta i plånboken, xmen hvad ska du med den att göra? Jo ser du, det blir vira af derinne hos gubbarne, och presidenten kommer också hit, och han vill alltid spela med. mig: och det kostar murklor, förstår du, Men det var tusan hvad du ser bra ut i qväll. Nu får allt brudtärnorna äkta sig! ; å du kan prata,, sade Nicke Hult med ett lyckgaligt leende, och tjugofemman gled helt lätt ned i vännens hand; men hör du, nu ska du göra mig en tjenstigen! (Forts.)