Aftonbladet – 3 januari 1870, sida 4

ett stort berg, kalladt Dalberget, der han Ångo olmades. Säkra på denna holinning kunde de ock ej vara, emedan btt starkt snöfall och fullt rväder rådde under påföljande natt och således ågot spår ej syntes följande dag, hvadan björnen emnades i fred till den 3 innev. December, då 8 erhöll underrättelse om att björnen gått ut: Hof Danielsson var då ej hemma hvadan jag inbdog Lars i Skjerberget, min gamle hund Rask och n yngre, oc begåfvo oss till Löt-Olof och viare till berget. Holmningen var emellertid så tor, att vi hade fått flera dagars göromål, hvaröre jag beslöt att släppa hundarne. Dessa fingo enast upp en hare, men den brydde vi oss ej m; det dröjde icke länge innan Rask bytte om kall och jag förstod strax att han hade björn ör ögonen. Nu fingo vi brådtom, men marken ar oländig och snårig, så att skidorna icke kunde )egagnas och med möda hunno vi fram till hunlen, som just hölls vid idet, under en stor tall. Löt-Olof gick upp på sjelfva idet, Lars i Skjerjerget placerade sig på sidan och jag försökte roa nalle med att sparka snö in i hålet, inen han ille ej ut. Jag bröt då af ö törr asptelning och tack in, men nu vär det slut med tålamodet; björen kommer ut under ett förskräckligt rytande, nen vi voro alla tre färdiga att skjuta på en gång och björnen föll till marken för våra skott. Vi nade så stått en stund och sett på honom då han ceser sig med ett ännu hemskare brummande och kommer rakt emot oss, men som gamle Rask relan var i raggen på honom bar det af ner för berget. Hundarne drefvo, men ljudet blef allt svagare och slutligen återkommer den yngre hunlen, ihärdigt tjutande, hvarföre vi trodde att björnen stupat. Sedan bössorna blifvit väl rengjorda och laddade, påtogos skidorna och hunno vi snart spåret, som äfven utmärktes af blod på flera ställen. Det blef emellertid mörkt och vi kunde ej änna ljud eller spår af hvarken hund eller björn, bvarföre vi beslöto skaffa oss herberge för natten, troende att hunden väl skulle komma efter. Emellertid gjorde vi ännu en liten tur i halfmörkret, och jag varsnade björnen, som reste sig under en buske, cirka 30 alnar ifrån mig, och blef så mycket säkrare derpå, som mina kamrater äfven tyckte sig se honom och den yngre hunden började skälla. Det var dock för mörkt att skjuta, men vi visste nu hvar vi hade besten. Med verkligt sorgliga känslor aflägsnade jag mig från stället, ty det var nu klart att min trogna Rask fått en omfamning af sin fiende, den 19:de som han gtridt mot och alltid vunnit seger, och jag förmådde ej sofva på hela natten af sorg öfver min stackars trogne hund. Tidigt på morgonen sände vi bud efter ett par andra hundar, begåfvo oss i väg och påträffade min gamle trotjenare illa sargad på flera ställen dock vid litet lif; han fördes bort till våra saker vid kanten af en myr, der vi beredde honom en bädd af granris och började sökandet efter björnen. Denne påträffades äfven och jag fick ge honom ett skott, men hållet var långt och han fortsatte att ansätta hundarne. Blutligen hunno vi upp honom, och då han blef oss: varse, satte han gig rakt emot oss och sträckte framtassarne i vädret, men nu fick han tre väl riktade skott och föll död till marken. Denne, den 24:de björn jag varit med om, var en vacker hane, som jag antager väger öfver skeppundet. Hunden lefver ännu och torde blifva frisk igen, ehuru gammal och bräcklig, men han kan ännu icke resa sig. a —n HH AD KH AN NN — Ett gåmmalt bo. En storartad auktion har i måndags och tisdags egt rum i närheten af Kalmar på Linnerhjelmska arfvingarnes egendom Ebbetorp. Boet hade bibehållits oförändradt, sådant det samlats af sista egarinnans fader, det konstälskande kanslirådet J. C. Linnerhjelm, som dog 1829. En rikhaltig tafvelsamling, erbjudande åtskilligt af värde, bland annat ett större, utmärkt landskap, måladt af Martin, och ett porträtt af Aurora Königsmark, måladt af henne sjelf, samt en utomordentligt rikhaltig samling gravyrer skulle tillsammans med en mängd vackra äldre möbler, porslinet och effekter af alla slag gå under kluban. De värderikaste målningarne kunde dock ej säljas vid detta tillfällen. Aurora Königsmarks porträtt inropades likväl för 125 rdr, — om vi ej misstaga oss, för grefvinnan Adelaide Lewenhaupts räkning. Af gravyrerna blefvo de dyrbarastejemväl osålde. Bland dem anteckna vi Piranesis praktfalla planschverk öfver Rom, J. C. Linnerjelms stora samling af svenska vyer i aquarell, målade efter naturen under hans vidsträckta resor, samt ett band originalritningar af Martin, A. Ehrensvärd m. fl. De saker som såldes betalades temligen. Så erhölls t. ex. 600 rdr för ett sängombänge af 90 alnar blått siden med rikt silfverbroderi, och 60 rdr för en alldeles obegagnpad nattrock af storblommigt, högrödt siden med inväfda guldblommor. En utmärkt vacker, antik ljuskrona, antika skåp och byråer m.m. funno begärliga afnämare. (EK)