Aftonbladet – 3 januari 1870, sida 3

I rum till riksdagsman. j OK VRENRKEERSSNOSr NED UTRIKES, ) Det gamla året gick till ända utan att ha bragt den väntade nya ministeren i Frankrike till stånd. Ännu nyårsaftonen innehöll Journal Officiel ingen förteckning på det nya Ikabinettets medlemmar. Den lista, som vårt fredagstelegram meddelade, kan således ej anses definitiv. Hon är blott af vigt såsom jangifvande det stadium, hvarpå krisen då befann sig. I detta hänseende är hon dock betecknande nog. Ollivier hade ej blott missTlyckats i sina bemödanden att förmå någon af venstra centerns män att jemte sig ingå i regeringen, utan hade äfven fått afslag af flera bland sitt eget partis koryfeer: ej en gång Segris och Louvet hade velat fästa sitt öde vid hans. Det återstod honom då ingentiog annat än att behålla fem af de gamla ministrarne och besätta de lediga platserna med rena bonapartister sådana som Clement Duvernois och Lagueronniere eller män af deux gamla högern, såsom Busson-Billault. Af det tredje partiet följde ännu endast Maurice Richard sin vän ÖOllivier i nöd och lust. Detta var ställningen i fredags. Att sedandess en förändring deri inträdt är ej osannolikt; telegrafen har dock, när vi skrifver detta, ännu ej haft någon sådan att förmäla. Anledningen till denna allmänna obenägenhet att inträda i Olliviers kabinett är att söka dels i de kompromisser han måst ingå med högern och hofvet för att tillfredsställa sin ärelystnad, kompromisser som snart måste göra hans ställning ohållbar, dels i bristen på en verklig och solid majoritet. Såsom lagstiftande kåren nu är sammansatt, består han af 292 ledamöter, af hvilka 83 tillhöra högern, 129 högra centern, 43 venstra centern och 37 venstern. Då ingen af dessa fraktioner ensam för sig utgör majoritet, måste han söka förstärka sitt eget parti, högra centern, med personer från den rena högern och venstra centern. Det förra skall utan tvitvel lyckas honom, men det senare har visat sig förete oöfvervinneliga svarigheter i samma mån förtroligheten med högern blifvit större. Men skulle Ollivier också lyckas på detta sätt åstadkomma en artificiel majoritet, inser man, att de reformer landet nu i första rummet fordrar ej äro att vänta af en kammare med ett sädant ursprung och en sådan sammansättning som den nuvarande. Ropet på en upplösning skall snart bli allmänt, och ur de nya valen en ny majoritet framgå, som är ett verkligt uttryck af det allmänna tänkesättet i landet. Det är i afvaktan på denna händelse som de förutseende männen af centerns håda atdelningar nu hålla sig på afstånd. Vid valet till president för lagstiftande kåren under den nya sessionen erhöll Schneider 40 röster mer än vid det förra valet. Det var vensterns. Till fjerde vice president i stället för Dumiral af högern, som visat sig. oduglig till platsen, valdes Daru af venstra centern. Såväl vid dessa val som vid valen till kårens sekreterare låg tredje : partiet betydligt öfver högern, som i byrån . endast förmådde insätta en af sina medlem-. mar, Jeröme David. ; Det bref hvari kejsaren uppdrog Ollivier: att bilda det nya kabinettet var af följande lydelse: Hr Representant! Då ministrarna till mig ingifvit sin af-) skedsansökan, vänder jag mig med förtroende till eder, för att bedja eder för mig uppgifva de personer, som med eder kunna bilda ett homogent kabinett, hvilket troget representerar lagstiftande kårens majoritet och är fast beslutet att tillämpa senatsbeslutet af den 8 November såväl till sin bokstaf som sin anda. Jag räknar på lagstiftande kårens såväl som äpå eder hängifvenhet för landets stora intressen, för att bistå mig i det försök jag gjort att införa ett regelbundet konstitutio-: nelt statsskick. aVar försäkrad etc. , Napoleon. Åfven den afgångne ministern, hr Forcade,! har blifvit hugnad med ett bref, hvari kej-: saren uttrycker sin saknad öfver att nödgas! 4 Å skilja honom ifrån sig och uttalar sitt erkännande af de tjenster Forcade gjort lan-: det och honom personligen genom ett tro-l. get utförande af de senaste reformerna och j: ett fast upprätthållande af den allmännal: ordningenn. Upphäfvandet af Isaac Pereires val i Audei departementet, hvarmed lagstiftande kåren : utmärkte sitt sista möte under den gamlal: sessionen, hade ej blott sin grund i den grofva korruption hvarmed det var bebäftadt. Valmanövrerna, ehuru skäligen skandalösa, voro dock ej här värre än vid många af de förut godkända valen. Men förnämsta anledningen var att Pereire numera är i onåd på högsta ort och des utom hade till rival en ultramontan kandidat, för hvilken presterskapet ifrigt arbetade. Han hade således alla partier emot sig och föll för en förkrossande majoritet. I samma möte framlade venstern, eller rättare sagdt en fraktion af henne, sitt förslag till ny vallag, Förslaget är undertecknadt Ferry, Gambetta och Arago. Garnier Pagös väckte motion om tidningsstämpelns upphäfvande och Jules Favre om rätt för municipalråcien att välja märerna samt om upphätfvande af den beryktade 75 art. om embetsmär mens oansvariahet.