Aftonbladet – 31 december 1869, sida 3

i släpande brudklädning, med slöja och solfjäder och städse med den frågan på sina barnaläppar: Hvad är kärlek? Hon såg grefve Max i hans stolta skönhet, i den lysande uniformen, med sin förtrollande personlighet bredvid henne, lutad mot hennes öra och läppar, hviskande till henne gåtans lösning; hon såg — nej, hon såg nu ingenting mer i sin själ, hon såg på det feberheta barnet och lyssnade ångestfullt till dess andetag. Sjukdomens symptomer ökade sig, gossen blef orolig, det ryckte i hans små lemmar; läkaren, som infann sig, anbefallde den största ro. Han erbjöd sig att stanna qvar, han föreslog att en af tjenarinnorna skulle vaka, men hur skulle Sylvia kunna besluta sig att blott för ett ögonblick vika från barnets sjukläger? Följande dagen kom; det var just grefve Max bröllopsdag. Sylvia kände noga till ceremonielet, hvarje stund kunde hon följa med det och till sin plåga måste hon ovilkorligt göra det. Barnet var ännu sjukare. Sylvia kastade sig ofta på knä vid dess lilla bädd och bad så varmt, att det måtte friskna till. På aftonen kom ett telegram från baronen i residensstaden. Vigseln har gått för sig, det unga paret har afrest. Hur är det med vår 2088e ? Sylvia höll på att besvara telegrammet med darrande hand då läkaren inträdde. Han såg tvekande ut, då han kände på barnets puls, men blef förskräckt då hans blick föll på baronessan. Hennes ansigte var uppskakadt, hennes ögon voro stirrande, hennes puls gick hög. Ni måste lägga er, min fru, ni är sjukare än barnet, ni måste unna er ro. Ro — Sylvia lög. Ro — under denna natt... Det susade så varmt kring hennes tinningar, blodet rusade upp mot hennes höfrad, men hon lugnade läkaren. Vid nattens nbrott gick han ändtligen, sedan han ordinerat barnet medicin och en dosis morphin åt baronessan. En tjenare måste hemta begge delarne på apoteket i byn, han kom tillbaka efter en god stund och ställde begge flaskorna på bordet bredvid barnets säng. Hon afskedade honom, en pålitlig tjenarinna vakade i rummet bredvid, hon var åter ensam med barnet. Hon gaf gossen in läke