Aftonbladet – 29 december 1869, sida 3

strien såsom den förnämsta drifkraften, utan ock — och detta är hvad vi här böra framhålla — för dess mångsidiga användbarhet såsom uppvärmningsmedel. Den kraft, som vid den centrala vattenvarmapparaten förorsakar cirkulationen och dymedelst transporterar värmet från pannan till en byggnads särskilda lokaler, är, såsom vi hafva sett, ganska liten: den representeras i sjelfva verket af det tryck, en vattenpelare på 1 å 2 tums höjd utöfvar; och denna raft är ändock tillräcklig att åvägabringa den hastiga vattencirkulation, som är behöflig för en tillräcklig värmemängds ledande till från pannan ganska aflägsna delar af en byggnad. Här, vid ångapparaterna, hafva vi till vårt förfogande en kraft, ångans tryck, som i vanliga fall är bortåt ett par hundra gånger så stor och, der konstruktionen så kräfver, lätteligen kan uppbringas mycket högre. Då ångan framledes genom ett rör, måste den från sig aflemna en viss värmemängd för detta rörs uppvärmande o. s. v.; men denna värmeutgift kan icke märkas såsom någon temperatursänkning hos ångan, emedan denna omöjligen kan antaga lägre temperatur, än hvad som motsvarar det tryck, af hvilket den är åverkad. För att anskaffa den ifrågavarande värmemängden måste derföre ångan delvis kondenseras och derigenom aflemna till ledningsrörets värmande sin stora bundna värmeqvantitet. Den sålunda icke kondenserade ångan bibehåller vid framkomsten till ledningsrörets andra ända nära samma värmegrad som vid inträdet uti detsamma. Den lilla minskningen på nägra grader, som verkligen eger rum, motsvarar den för ångans framdrifvande erforderliga tryckskilnaden. Dessa båda omständigheter, bibehållandet af den okondenserade ångans höga temperatur, och denna för bebofvet snart sagdt obegränsade kraft, göra möjligt att från en enda unkt medelst ånga leda värmet till nästan ura vidt skilda lokaler som helst: man skulle från samma enda härd böra kunna värma en stad! — Likväl — en stad innesluter en hel mängd hus, afsedda för ganska skiljaktiga ändamål, med olika behofver i afseende å uppvärmningen, olika pretentioner på komfort: månne icke en dylik gemensamhet i värmeapparat skulle medföra en viss kasernaktig enformighet äfven i afseende å värmningens beskaffenhet? Lyckligtvis förenar verkligen ångapparaten med nyss påpekade egenskap, att medgifva den största möjliga centralisering af värmningen, egenskapen att lämpa sig efter snart sagdt alla tänkbara uppvärmningsfordringar, att uppfylla äfven de mest motsatta vilkor i detta hänseende, och detta är hvad vi nu först och främst skola söka visa. Vi hafva sett, hurn af en liten volym vatten vid 1009 blir en ångvolym, nära 1700 gånger så stor. En sluten reservoir af några kubikfots rymd kan alltså upptaga endast en ganska liten vigtsmängd ånga. Hvarje kubikfot 100-gradig mättad ånga väger något mer än 3,6 ort; i kubikfot lika varmt vatten deremot omkring 60 skålp., börtåt 1700 gånger så mycket. Af detta är en följd, att den med endast ånga fyllda reservoiren också i sig innehåller en särdeles liten värmemängd, nemligen endast några tusendelar så mycket värme, som om den vore fylld af vatten vid samma gradtal. Lemnad åt sig sjelf utan oupphörligt ångtillopp, skall denna ångreservoir derföre om en kort stund svalna till samma temperatur som det rum, i hvilket den är placerad, och derefter upphöra att vidare lemna något värme ifrån sig. Fören stor mängd fall är detta, såsom vi ock hafva påpekat vid tal om luftvärmningen, ett särdeles lyckligt förhållande, nemligen inom arbetseller samlingslokaler för ett större antal menniskor, då efter dessas inträde inom lokalen hvarje annan värmekällas verksamhet är obehöflig och skadlig. Ångapparaten skall för detta fall inom salarne frambringa den erforderliga värmegraden och derefter öfverlemna åt personerna sjelfva att uppehålla densamma, Måhända skall då, isynnerhet der stark gasbelysning dessutom förekommer, oaktadt värmeapparatens overksamhet rumtemperaturen stiga; men detta är då. icke värmeinrättningens fel, men möjligen en bristande luftvexlings, För den privata bostaden, för sjukrummen och för arbetslokaler af allehanda art, med ett ord för de allmännast förekommande behofven, vore dock en sådafi värmnvingsmetod ganska ofördelaktig. Man fordrar här, meddelad från apparaten, hvilken den nuän må vara, en hela dagen eller dygnet om jemn värmegrad, och det lilla antalet menniskor, som fyller lokalen; är här allsicke någon värmekälla att räkna på. Äfven denna fordran kan ångapparaten uppfylla, Vi äro sedan många år vänjda vid våra kakelugnar och nöjdä med deras verkningssätt. De uppehålla inom våra rum en jemn och angenäm temperatur hela dygnet, ehuru värmet meddelas dem endast en eller två gånger om dagen, Deras murmassås inre ta uppsamlar under eldningen en värmeängd, som småningom -genomtränger muren och från den glaserade ytterytan öfvergår till rummet. Denva ytteryta kan här, genom värmets oupphörliga till-och afledande vid densamma, förblifva under längre tid vid en näsian konstant temperatur, och just derutijl hafva vi att söka orsaken till den jemna värmegraden i rummet... Vid ängvärminrätt! ningar har man sökt nå ett likartadt mål senom att uppsamla värme från ångan nt vatten, inneslutet i en reservoir. Tjet vida värmerymligare vattnet skr!le då under längre id utportionera Ger uppsamlade värmet och häriscnom ästadkomma den konstanta temperaturen i rummet. Men vatten har påtagligen den stora olikheten med tegelmuren, att det är en flytande kropp, som på helt annat sätt upptager uti den inträngande värme ). Dess användande för detta mål blef derföre endast ett palliativ. Vid upphörande af Angans verksamhet började också vattenreservoirens yttemperatur att sjunka, dess värmemeddelning till rummet att oupphörligen minskas, mer eller mindre hastigt, allt efter vat-! tenmassans storlek naturligtvis. De lägstal vattenlagren blifva isynnerhet hastiot kallare;