Aftonbladet – 29 december 1869, sida 3

sina landsrepresentationers samtycke, för at befrämja jernvägsnätets utveckling, vidtagi den utvägen att genom att bevilja ränte garanti af staten för anläggningskapitalet underlätta för de privata jernvägsanläggningarn anskaffandet af penningar eller understöds dem genom anläggningsförskott. Vi vilja hä icke vidare inlåta oss på temat om statsunderstöd, utan endast i korthet påminna om, att man ofta förfarit på det mest godtyckliga sätt vid beviljandet af en dylik garanti. Man har derigenom gifvit upphof å jernbanor i trakter, i hvilka årtionden måste förflyta, innan en trafikutveckling är tänkbar; man utgick härvid från den oriktigs förutsättningen att en ännu icke befintlig trafik kunde framtrollas förmedelst jernvägarne; under det att tvärtom i andre kulturländer jernbanor först då uppstått, nä) redan en liflig trafik eller hufvudvilkoren fö! en sådan förefinnas. Man har beviljatgarantierna utan att närmare och noggrannare undersöka, om icke jernvägsanläggarnes beräkningar äro, med afseende på det erforderliga anläggningskapitalet och de förluster, som skola uppstå vid aktiernas och prioriteternas placering, för högt tilltagna; slutligen har mar vid beviljandet af koncesssionerna och garantierna infört ett formligt favoritsystem, landsrepresentationernai Wien och Pest förvandlade sig till kotterier, som ordentligt schackrade med statskoncessionerna och garantierna. Mycket betänkligare än alla de anförda momenten är dock den tunga financiella börda, hvarmed staten på detta sätt belastats, och till på köpet en stat, som derförutan redan i en mansålder dragits med en permanent. statsbrist. År 1870 har Cisleithanien ensamt att till de koncessionerade jernvägsanläggningarne utbetala icke mindre än 11,594,000 floriner i understöd; dessa siffror uttrycka dock icke ännu hela den summa af förpligtelser, som staten har att fullgöra. Nu göra följande banor anspråk på statsunderstöd: Den sydnordtyska sammanbindningsbanan, LembergCzernowitz-Jassy-banan, Franz-Josef-, kronprins Rudolfoch Kaschau-Oderberg-banan, linien Villach-Franzensfeste och S:t PeterFiume samt Buschtiehrad-banan. Men redan år 1871 komma dels härtill andra, ganska betydande banor, hvilka likaledes äro berättigade att af staten begära anläggningsförskott eller räntetillskott, dels stegras äfven penninganspråken för de nyssnämnda, redan 1.1870 års budget figurerande, med utsträckving af sina linier sysselsatta banorna. Såsom helt och hållet nya tillkomma: Den stora österrikiska nordvestbanan, hvars anläggningskapital ensamt för sig är beräknadt till 100,000,000 fl., den ungersk-galiziske sammanbindningsbanan, Graz-Rab-, Feldkirch(Vorarlberg-) banan m. fl. De financiella förpligtelser, som uppstå för den österrikiska staten på grund af räntegarantien, äro verkligen ofantliga, och man måste på det högsta befara, att staten redan öfverskridit sin förmåga. För nästa år stå honom ännu några medel till buds, emedan han till fyllnad i de utlofvade subventionerna kan, om också äfven här på ett pekonomisktBätt, använda de kapitalåterbetalningar, som flere nu i goda omständigheter varande banor, t. ex. Elisabeth-vestbanan, den böhmiska vestbanan, skola i aktier eller prioriteter göra på förut erhållna förskott eller understöd. Men dessa hjelpkällor sina inom kort ut, och alla fråga sig, huru det är möjligt att fortgå på denna väg, huru penningarne skola göras disponibla för att öfvertaga räntegarantierna. Det första steg, regeringen har att taga, är utan tvifvel det, att en damm sättes för öfverproduktionen i jernvägsväsendet, och konseqvent alla ytterligare ansökningar om-beviljande af statsgaranti för nya företag bestämdt afslås. Vill en trakt nödvändigt ha en jernbana, så må den på annat sätt genom de deromkring bosatte jordegarnes, de närbelägna kommunernas ock eventuelt de särskilda kronländernas medverkan söka anskaffa garantier åt penningmarknaden.,