Aftonbladet – 29 december 1869, sida 3

AT KL kv snart derefter göra en kontravisit i Wien. I Nederländernas andra kammare fattade I för några dagar sedan ett vigtigt beslut. Ett I förslag hade inom kammaren blifvit väckt lom en revision af folkundervisningslagen i Ireaktionär riktning. Men kammaren beslöt Inu med 50 röster mot 27, att hädanefter, som T hittills, ingen religionsundervisning skall medIdelas i statens skolor, och att det skall stå alla religiösa bekännelser fritt att ordna denna undervisning så som de sjelfva finna för godt. Denna utgång var så mycket lättare att förutse som de senaste valen skett just med afseende på denna fråga. I Nederländerna, som i de flesta andra stater med en vaken allmän opinion, pågår för närvarande en stark agitation mot de förlamande armebördorna. Ett försök till reduktion deraf har gjorts under den nu pågående sessionen, men misslyckats. Huru starkt representerad l opinionen för en reduktion är i kammaren, synes emellertid deraf, att regeringen endast med en majoritet af 11 röster kunde genomdrifva armebudgeten. Man väntar, att denna fråga skall vid nästa val komma att stå främst på dagordningen. Enligt de senaste underrättelserna från Lissabon hade alla farhågor för en militärresning försvunnit, och de af Saldanha offentliggjorda brefven, med sitt för konungen och ministrarna komprometterande innehåll, hade ej gjort den dermed beräknade effekten. Den gamle orolige hertigen — han är nu närmare 90 år — har emellertid tagit afsked från mivisterposten i Paris och tros få till efterträdare f. utrikesministern Ribero. Saldanha afvaktar emellertid kamrarnas snart förestående sammanträde, för att börja en attack mot kabinettet Loule, hvars störtande bör bli honom så mycket lättare, som det i landet är högst impopulärt. Ryssland har nyligen tagit ett vigtigt steg för att underlätta och betrygga förbindelsen med sina nya eröfringar i Central-Asien. Det har utsändt en expedition på Caspiska hafvet för att ockupera viken vid Krasnowodsk, der den nu i Aralsjön utfallande Amufloden fordom haft sitt utlopp. Meningen är att här anlägga en fästning och genom en upprensning af den gamla strömfåran bereda sig en väg för fartyg till Aral, för att derifrån på Amu och Sir en framtränga ända till gränsen af Högsien. Times:s korresdondent i Rom berättar bland annat, att mycken försigtighet iakttagits med prelaternas herbergerande, och att man öfverallt i pålitligt sällskap sett. dem, som man ej är säker på, så att i allmänhet en svag broder kommer på sex starke. I ett palats stå två vankelmodige under uppsigt af tio strängt troende. Jesuiterna ha organiserat denna bevakning, och bland hela antalet finns ingen enda, som man ej dagligen känner på pulsen. Den gemensamma öfverläggningen om trycksaker lägger i dagen hvars och ens åsigter, och på detta sätt är det lätt att öfvertyga sig om, hvilka punkter, som kunna genomdrifvas, och hvilka ej kunna det. De amerikanska biskoparne äro.— försäkrar korrespondenten — temligen envise och skylla på svårigheterna i sitt hemland, Syllabus har väckt icke ringa uppseende i Förenta Staterna, och den allmänna meningen har förkastat den såsom ett angrepp mot det borgerliga samhället. Under sådana omständigheter förklara de amerikanska prelaterna saken absolut icke kunna sättas i verket. Starkt motstånd röner på kyrkomötet äfven det italienska primatet, d. v. s. det i århundraden inrotade bruket att utesluta icke-italienare. från valbarhet till påfve. Kyrkomötet kan dock knappt numera göra någonting vid saken, sedan Pius IX genom sin bulla om påfvevalet redan afgjort den. Enligt Morniog Herald skall påfven, för att mildra det mindre gynnsamma intrycket af denna bulla bland kyrkomötets fäder, hos kardinalkollegiet till sin efterträdare ha förordat en tysk, kardinal Reisach; men denna eftergift är icke värd synnerligen mycket; ty nämnde kardinal ligger på dödsbädden och torde knappt komma att öfverlefva påfven. Den 20 ormes såg man på alla gathörn i Rom en påflig förordning på latin anslaz gen, hvilken förnyar de fordna påbuden om exkommunikationer och, såsom det i inledningen helt naivt yttras, till och med skall innehålla några lindringar, aför att ställa dessa kyrkostraff mera i harmopl med putiden,. Redan vid midnatt voro alla dessa anslag nedrifna af folket. Dessa af den romerska kurian förnyade kyrkostraff från medeltiden äro till och med 1 sitt förment mildrade skick dock ganska stränga. De enklaste saker i verlden, till hvilka nu för tiden enhvar flera gånger om dagen kan göra sig skyldig, t. ex. läsning af de i den romerska cindex förekommande förbjudna böckerna och tidningarna, beläggas utan förskoning med dessa straff. Förordningen är indelad i flera kapitel, hvilka hvar för sig afhandla de exkommunikationsfall, som antingen äro påfvestolen uteslutande förbehållna eller kunna utan förfrågan i Rom af biskoparne ådömas at egen maktfullkomlighet. s 5 i första afdelningen är särskildt riktad mot de suveräner, som. aflägsna kardinaler, lerkebiskopar och biskopar från deras biI skopliga residens, egenmäktigt störa dem i deras besittningar eller annorlunda försynda sig mot dem, Denna artikel syftar uppenbarligen på Victor Emanuel, och Alexander Ii Ryssland kan tacka Gud, att han befinner sig utom skotthåll. Äfven talas det om de gudlöse, hvilka cpå djefvulens intalan —suadente diabolo — kunna. förgripa sig mot elerici samt munkar och nunnor, d. v. s. Isam det möjligen kunna falla in att föreslå I klostrens indragning. Alla nyssnämnde olycklige, äfvensom frimurare och carbonari, ja till och menlösa qvionor, som skulle. kunna fördrista sig att kränka klosterhelgden, vore det också blott för att i den oskyldigaste lafsigt aflägga ett besök, hemfalla obevekliIgen under kyrkans bann. EEETORRESRANAER —— MMMM De österrikiska jernvägsanlåggningarne. (Ur Berliner Börsenzeitung.) Sedan Österrike under Brucks ledning afhändt sig sina statsjernbanor, har det definitivt afstått ifrån alt anläsgea statsbanor.