STOCKHOLM den 29 Dec. Om riksbiblioteket. Vi lemnade för någon tid sedan en skilIriog af de lokala förhållanden, i hvilka mufvudstadens stora offentliga bibliotek, den nåtitution, som bland annat gjort till sin uppgift, att samla, vårda och tillhandahålla xemplar af allt som i svenskt tryck utgifvits, för närvarande befinner sig. Vi endast skildrade tillståndet och afhöllo oss från att lraga konklusioner, emedan det syntes oss, att dessa uti förevarande fall, om någonsin, pgöra sig sjelfva. Uttalanden i ett par andra tidningar föranleda oss emellertid att till ämnet återkomma. I Posttidningen för den 22 dennes lästes följande, såsom det vill synas, halfofficiella meddelande: Vid artikeln om k. biblioteket i Aftonbladet för sistlidna fredag torde ett par erinranden kunna göras. Sålunda förskrifver sig lagstiftningen om arkiv-exemplar icke från 1809, utan är vida äldre, enär det första stadgandet -om tryckta skrifters aflemnande till statens samling är af år 1662. Ännu på samma århundrade tillföll en högst betydlig samling af endast svenska böcker k. biblioteket. I senare tid har den svenska samlingen utgjort ett af de främsta föremålen för bibliotekets omsorger i afseende på såväl fullständighet som val af goda exemplar; och äfven i våra dagar hafva två högst väsentliga tillökningar i denna riktning tillkommit genom gåfvor af vetenskapsakademien och k. bibliotekets nu varande föreståndare — hvarvid påtränger sig betraktelsen om den egendomliga ödets ironi, att, oaktadt så talande skäl, den anordning och den vård, som under rådande förhållanden kunna komma den flera gånger omtalade samlingen till del, icke stå i någon mötsvarighet mot hvarken gåfvornas värde eller gifvarnas afsigter. — Utlåningen inskränker sig långt ifrån icke till hufvudstaden, utan tages ofta i anspråk af forskare i landsorten, ja, äfven i Upsala. Det torde härvid tillåtas oss anmärka, att vi aldrig yttrat oss derom, frän hvilken tid lagstiftningen om arkivexemplar förskrifver sig. Vi ha endast yttrat, att det är i senare tider man tillvaratagit årstrycket. Att ett sådant tillvaratagande i ordets fulla utsträckning icke egt rum under en föregående period, derom vittnar bland annat just de omsorger, som på den allra sista tiden måst egnas åt kompletterandet af de svenska samlipgarne, i hvilket hänseende nuvarande k. bibliotekarien inlagt så stora förtjenster. Det öfriga i den halfofficiella uppsatsen utgör såvidt vi kunna finna, icke erinringar vid utan jiermera bekräftelse på hvad vi iämnet yitrat,