Aftonbladet – 27 december 1869, sida 2

Maria in i kapellet; på min kista skall du finna förbehållet. Uppfyller du detta, så är hela min förmögenhet din, i motsatt fall får du ingenting. Katinka, grefvinna af Hagen Till hans ännu större förvåning fanns der inneslutet ett bref med adressen af tant Katinkas egen hand, och stäldt till Sylvia, hvilket han betraktade nyfiket och hade stor Just att öppna. Han var vid det mest dåliga lynne... Vid badorten hade ban ej fnunit den förströelse, han hoppats finna, emedan tanken på Sylvia och framför allt på den hemlighetsfulla klausolen ej lemnade honom någon ro, och nu törestodo ånyo fjorton dagar af marterande ovisshet. Han visste ej hvad han skulle taga sig före. Och tant Katinka fanns ej mera till att träta med, hvilken vederqvickelse skulle det icke varit! Minnet af hennes besynnerlighet kom ånyo öfver honom och oroade honom — hvad fordrade hon väl af honom? Alla möjligheter konimo återigen fram, han såg sig som föreståndare för en soppkokningsinrättning, såsom grundläggare af en diakoniss-anstalt eller liksom Ignatius Loyola som biktfader i en Magdalena-stiftelse. Hvad skulle han göra? Han var i så misantropisk sinnesstämning, att äfven lifvet iresidensstaden tråkade ut honom, mokka-kaffet smakade honom ej vidare på de eleganta kafeerna, samtal med kamrater gjorde honom otaig, ja till och med ridturer roade honom ej mer och det ville säga mycket. Och brefvet ill Sylvia! Hvad stod det väl deri? Hvarför inblandade den -underliga tanten henne, ust hennes namn i denna angelägenhet? Han visste, att den gamla grefvinnan alltid ade stått i ett mycket vänskapligt förhålande till henne, men att förklara i hvilket