SYLVIA. Novell af Arthur Stabl. KC Öfvers. från tyskan.) FJERDE KAPITLET. Sylvide Ett stort bord af polerad ek stodji midten, skulpterade stolar med höga ryggar stodo rundt omkring det, till höger ett mindre bord, på hvilket voro uppradade i prydlig ordning dryckeshornen, silfverkannorna, de antika kristallpokalerna med inslipade vapenköldar, de brokiga knifvarne med hjorthornsaft, silfverspetten, på hvilka småfägel stektes öfver den i skogen uppgjorda elden, och många andra saker. Midtför var spiseln, som under höstjagterna skänkte värme åt de rastande sportsmännen. Den massiva vägginredningen var i skulpterad ek med jagtens alla insignier anbringade, vackra räbockshufvuden tittade fram i hörnen ur eklöfvet. ett borstigt vildsvinshufvud bildade midtelpartiet. Otvanpå den skulpterade klockan satt helt lugnt ett tjäderpar, Jjusbållarne på sidornå derom voro af hjorthornsgrenar, likaså vapenoch kapphållarne läpgs väggarne. Sylvia stälde i ordning de begge stora stolarne framför kaminen, ordnade här och der några saker och gick derefter in i ena rummet, upplyftande den tjocka gardinen af grön damast, som var draperad för iogånen. Rummet var litet, men särdeles trefigt, ehuru alltför elegant för de enkla och glada egendomsegare, som här samlades till sina jagtpartier, man såg att detta 2.50 AB, pr 298-205 och 298,