Aftonbladet – 23 december 1869, sida 3

I Domen är ett rätt vigtigt prejudikat, som 8 nerligen på landsbygden torde medföra åtskill följder. Sannolikt befinnas, om åtal göres, åtski liga s. k. svenska viner, stå i samma kategor som Libertö., hvad spritstyrkan cch kanske ä ven beredningssättet beträffar; och kändt är, at det finnes portvinsorter, som både äro spritsta kare än det Libertö-vin, hvarom här är fråga, oc tillika hoprörda på likartadt sätt. Bevisas dett i ett eller annat fall vara händelsen, så lär de som, utan insigt i tillblandningsmysterierna, p god tro köpt vinet såsom sådant hos ett brär vinsoch vinhandelsbolag, kunna, om han sakna bränvinsförsäljningsrätt, åtalas och fåallas för olo lig bränvinsutskänkning, då han tilliter sig t. e på ett nykterhetsvärdshus tillhandahålla dylik vin för ärade kunder. — Upptäckt mordbrand. Lund den 21 Dec. De eldsvåda, hvarigenom byggnaden vid Vårdanstalte för värnlösa flickor, i Råby söndagen den 12 d: förstördes, är nu befunnen vara anlagd af en räddningsinstitutet i samma Råby intagen 13 år gosse. Upptäckten gjordes derigenom, att den ung mordbrännaren i lördags morse öfverraskades me att söka anlägga eld i institutets ladugård, och d: togs i förvar, hvarvid han bekände sig ha anlag elden föregående söndag. Den olycka han nu va på väg att åvägabringa, hade kunnat blifva oänd ligt mycket större, enär strax utanför ladugårds byggnaden voro uppförda flere sädesstackar, del tillhöriga institutet, dels en närbelägen gård. Emel lertid blef ban denna gång ertappad. Om förlop pet vid det i anledning af upptäckten hållna po lisförhöret meddelas följande: Den misstänkt framkallades. På tillfrågan, om han hade be gått den ifrågavarande mordbranden eller kanskt begått andra liknande brott, bekände han: att han innan han kommit till Råby, tändt eld på 5 ställer i trakten af Höganäs, att han nu senast den 12 denna månad anlagt eld å vårdanstalten för flickor förebärande som skäl, att han var arg på en de: boende vaktmästare, emedan denne ej tillåtit ho nom och andra pojkar att springa och leka med de der inneboende flickorna; att han i lördags kl 6 !, på morgonen sökt tända eld på ladugården hvilket dock förhindrades genom ladufogdens rå dighet. Tillfrågad hvad som dref honom till sis omförmälda antändning, svarade han kort och godt att han om natten fått för sig att ladugården bords brinna. Vidare erkände han sig hafva brutit sig in på några ställen och stulit och att han unde: sitt vistande på Råby hade lagt sig till en delsa ker, såsom bröd och frukt, hvilket allt han had sålt för att få köpa sig kakor. Förhöret var slut, och emedan han befanns vara för samhället vådlig, beslöts, att han skulle medtagas till Lund, för att sedermera införpassas till Malmö cellfängelse. Hästarne voro förspända, och gossen måste taga farväl af sina kamrater. Mitt bjerta ville liksom krympa samman, när jag såg kamraterna räcka den stackars brottslige sina händer till kanske sista tryckningen, under det att de vände sina ansigter bort, för att dölja de strida tårar, som deltagandet eller kanske en jemförelse med deras egna öden frampressade. LUNDS WBLD) oo — Dråp. Malmö den 18 Dec. Rörande, ett i närheten af Katrinetorp föröfvadt dråp skrifver en korrespondent från W. den 16 dennes följande Gårdsdrängen Ola Persson på Godttorp, en Ka trinetorp underlydande gård, har blifvit ihjälsla gen, och dervid tillgick enligt berättelse så, att Ola Pehrsson och en qvarnbyggare jemte en i näl heten boende smed, hvilka tvenne senare haft ett arbetsföretag tillsammans på Godttorp, kommit alla tre körande hem till smeden, hvarest de druckit toddy. Inne i stugan hade de kommit i slags mål, som man antager till följd af Ola Pehrssons vanliga retlighet så snart han druckit något, och slagsmålet fortsattes sedan ute på gården. Då smedens hustru såg att Ola Pehrsson och qvarn byggaren höllo på att piska hennes man, ropade hon till en smedgesäll: Kom ut och hjelp mir man, annars slå de honom ibjällv Gesällen, som för tillfället hade ett jern i handen, rusade då uf och slog dermed de båda slagskämparne i hufvu det, så att båda straxt blefvo sanslösa. I dett: tillstånd blefvo de transporterade till Godttorp der qvarnbyggaren qvicknade vid, men Ola Pehrsson afled inom en half timmas förlopp. OlaPehrsson efterlemnar hustru och 3 å 4 barn i temligen goda omständigheter. Man beklagar mycket der olycklige banemannen, som annars är känd för att vara en särdeles fredlig menniska. Ingen här tror att han kommit i slagsmål, om icke för att rädda lifvet på sin husbonde. (a. N. 4) — Väld å nämndeman i sittande rätt. Kristianstad den 18 Dec. En person vid namn Thomas Persson från Örkened socken, ökänd här i staden sedan början af år 1864, då han, svart i ansigtet och med en väldig sotarskrapa i band, vandrade ur hus och i hus och skrämde en hel del af star dens husmödrar, efter hvilken färd han på våren samma år blef dömd för dråp till 2 års straff arbete, var sistl. onsdag instäld å härvarande cellfängelse för att undergå ransakning för stöld. Sedan Thomas Persson slutat sin bestraffning för dråpet, har han varit dömd till allmänt arbete å Carlsborg, derifrån har han rymt tre gåncser, dervid två gånger medtagande kronopersedlar, hvilka han förskingrat. För sista rymningsbrottet och persedelförskingringen var han dömd af krigshofrätten till 1 år och 4 månaders fängelse. U slaget härom var nu öfverlemnadt till Willands häradsrätt för sammanläggning af ofvannämnda straff med det som kunde tillkomma för den ifrågavarande stölden. Sedan Thomas Persson med fräck frimodighet erkänt att han medelst inbrott begått omnämnda stölden blef han af häradsrätten dömd att i ena bot undergå två års straffarbete. Efter utslagets afkunnande och på domarens fråga: ar Thomas Persson nöjd med utslaget? svarade han: Det skall f—n vara nöjd, hvarunder han riktar ett väldigt knytnäfsslag åt närmaste nämndeman, Hans Larsson i Krattakulla, hvilket denne dock genom att hastigt upplyfta armen hann till en del afvärja, så att slaget, antagligen ämnadt att slå in både näsa och ögon, endast träffade pannan utan att göra någon skada. Den närvarande bevakningen grep genast fången och förde honom ut. — Sedan domstolen ånyo öfverlagt, fick Thomas åter föras in, denna gång påklädd handbojor. Genom nytt utslag dömdes han nu för våld å nämndemannen till ytterligare 6 års straffarbete. Ar du nöjd nu? frågade domaren. Ja nu är det bra, nu är jag nöjd., blef svaret, under det ögonen rullade vildt och hotfulla blickar slungades åt domare och nämnd. På ytterligare fråga af domaren, om han ej ångrade sitt brottsliga uppförande, svarades: Ångra kommer aldrig i fråga, och härefter utfor han i en massa gemena uttryck emot domstolen, hvilka här ej kunna återgifvas och I. ej slutade förr än han af bevakningen var utförd.