Aftonbladet – 23 december 1869, sida 2

SYLVIAD Novell af Arthur Stahl. FJERDE KAPITLET. Sylvia. hade förflatit. Allt gick så igt till på slottet, öfverallt så angenämt, så behagligt, att främmande, som komuao och gingo, icke kunde ana att den qvinna, som höll den husliga trefnadens trådar i sina händer, sjelf på länge ej haft en stunds luga. Grefve Max var follkomligt inviga i den husliga kretsen och i soacna sig at den frihet, som ning gat am, på det mest rafBaron Schönning hade roligt al Ilekapsbroders skämt, ty han var ständigt vid det briljantaste lynne, han var öfver det fina, behagfulla sätt, hvårte sitt hus, han tyckte om de ickorna, som med sin barnsliga munterhet spredo glädje öfverallt. Sylvia ensam led hjerteqval, dem hon knappt förmådde dölja, så mycket hon än försökte det. Hur kauna räkna ringarne i denna kedja af sma tilldragelser, som bilda passionens historia? Hur kan den, som ej känner den och lugnt reflekterar öfver den, begripa att en blick. ett ord, sättet att uttala ett namn, röstens tonfall, en lätt beröring af händerna, att der obetydligaste händelse, som för bjertat känJpes angenäm, skall utveckla sig till en djupt ) ipande tilldragelse? A, B, nir 298—295, (Öfvers. från tyskan.) Två månader ordningsfullt och trefl sin qvicke icke