Jag blef också förd till hans rum och den syn, som der mötte mitt öga, var i sanning gripande och skall aldrig gå ur mitt minne. Jag återsåg den gamle bekante; han var sig lik, men likväl — ack huru förändrad! Var han förut blek, så hade hans blekhet nu nästan öfvergått till dödens färg, hans ögon voro djupt insjunkna och oaktadt hans kroppshydda ännu icke var förkrossad, oaktadt han ännu tycktes ega qvar fysisk kraft, fanns dock i hans ansigte ett uttryck af vissenhet och ålderdom, som hade ett halft sekel af svåra lidanden gått fram öfver hans själ. Han satt vid ett bord, sysselsatt med att skrifva och hela högar af skrifna papper lågo framför honom. Han var för icke så länge sedan en af vårt lands flitigaste och till sima intentioner redbaraste litteratörer, outtröttlig i sina fjät och med sin penna, då det gällde att taga reda på och söka afbjelpa allmänna olägenheter och befrämja något som han ansåg allmännyttigt. . Mången artikel af honom, publicerad i Posttidningen med signaturen B—n, bar derifrån gjort sin rund genom en stor del af landets press och rönt lifligt erkännande. Afven de, som i ett och annat ansågo honem röja en något ensidig uppfattning, Voro dock ense om att alltid och i allt erkänna hans uppriktiga välmening, hans makalösa nit och ett icke ringa mått af talang. Ingen sak, som på något sätt stod i sammanhang med allmänt gagn eller allmän trefnad, föreföll honom så ringa och obetydlig, att han icke gerna och oegennyttigt offrade sin tid och beqvämlighet, för att taga kännedom derom. Och dygnets arbetstimmar voro för honom många, då ingen enda offrades åt nöjen och förströelser. En rastlös verksamhet af detta slag tärer mera på själskraften än man i allmänhet kan föreställa sig. De flesta af dem, som vid en kaffekopp genomögna publicistens framställningar och utredningar af allmänna frågor, föreställa sig gerna, isynnerhet om de sjelfva äro främmande för all produktion i denna riktning, att sådant kan skakas ur armen, att det produceras ungefär lika lätt som det läses; föga tänka de på det mångfaldiga besvär och ej sällan obebag, som förskaffandet at materialier och samlandet af nödiga upplysningar kunnat medföra, på de sömnlösa nätter, som utarbetandet måhända kostat och på de kollisioner af mångfaldigt slag, hvartill uppsatserna kunna gifva anledning, de må vara hura befogade och faktiskt riktiga som helst. B—n tänkte aldrig på att spara sig; utan tvifvel öfverskattade han sina själsoch kroppskrafter; han var så långt ifrån att nedgräfva sitt andliga pund, att hanyi stället r att låta det lemna naturlig afkastning, rde på sjelfva kapitalet. Kom så för några år sedan en tidpunkt, då missöden af flerfaldigt slag hopade rig för honom, ty, såsom den store britiske menniskokännaren och lefnadsfilosofen säger: graderas Ej sorger komma Liksom spioner, en och en i sender, Men i sqvadron. Tan egde icke kraft att bära den hopade motgången. . Svikna förhoppningar framkallade dyster melankoli och grubbel och ett under dessa förhållanden till den ytterligaste öfveransträngning drifvet arbete slutade med att -omtöckna hans hjerna och förmörka hans förstånd. Efter någon tid af vilda paroxysmer fördes han till Conradsberg, der han numera är en af de mera lugna och stillsamma , patienterna. Han fortsatte vid min ankomst till en början sin skrifning, såsom om han ej ville låta störa sig, men då jag helsade på honom, besvarade han helsningen och igenkände mig genast, utan att dock besöket tycktes göra det ringaste intryck på honom, vare sig af nöje eller obehag. Jag tittade på ett af de skrifna blad, hvarmed bordet var betäckt och fann en god piktur, språkligt samman hang, riktig satsbildning och sorgfällig interpunktering, men hvilket förvirradt och vidunderligt innehåll. Han röjde under det samtal, som följde, ett godt minne i afseende på personer och förhållanden, frågade efter nytt från den politiska verlden och visade sig ha klart medvetande om, på hvilket ställe han befann sig och att der funnes många olyck: liga menniskor, som råkat tappa åtskilliga skrufvar. Man skulle tör ett ögonblick kunnat tro, att hos hönom icke fanns någon verklig sinnesrabbning,, om han icke strax derpå börjat tala om sin kolossala rikedom, om de miliioner han nyss inkasserat från Konstantivopel, om andra millioner, som man nyligen hade stulit från honom, om stora dönationer som han ville göra för hvarjehanda allmännyttiga ändamål o. s. v. Men den min, hvarmed han berättade detta, stod allsicke i harmoni med en sådan Crcesus-lycka; dån var mörk och dyster. Då jag frågade, hvad han, som hade intresse för allmänna inrättningar och blick tör det mer eller mindre ändamålsenliga i deras anordningar) tyckte om hela denna anstalt, svarade han, att den vore bra nog, ifall icke det oskicket der hade inrotat sig att lägga förgift i all mat och dryck, som der bestods. Dessvärre lärer så godt som ingen utsigt vara för handen, att denna själssjukdom kan läkas, att jemnvigten kan återställas i detta rubbade sinne. Man kan sålunda ha anledning önska och hoppas, att befriaren Döden snart måtte komma och lossa de band, medelst hvilka en qvald själ hålles qvar i den sorgligaste jordiska tillvaro, som man kan tänka ie Men då de fysiska krafterna på ett märkligt sätt hålla sig uppe, kan det möjligen dröja länge nog, innan befrielsens timma slår. Under tiden kommer gslan för hans materiella underhåll att ännu mera öka de bekymmer, i hvilka hans belt och hållet medellösa familj genom denna olycka råkat. En enskild vän bar under flera år bistått familjen, specielt med afseende på den sinnessjukes underhåll; men denne vän har på senaste tiden sjelf råkat ut för svåra förluster och det är fara värdt,: att från det hållet icke mera något bistånd torde kunna vara att förvänta. Det -enda som den fattiga familjen har och som kan afyttras är en boksamling. Ett par vänner ha nu kommit på den idön, att denna boksamling möjligen skulle kunna bortauktioneras på ett sätt, som kunde åt den olyckliges hustru och barn inbringa en summa, som, om också icke ansenlig, dock kunde i någon mån tjena som en grandplåt för en praktisk sjelfförsörjningsverksamhet. Denna bokauktion kommer att ega rum i moron onsdag kl. 6 e. m, i kongl. operauset, hvarest hr källarmästaren Pettersson för ändamålet benäget upplåtit en lokal, 1 tr. upp, ofvanpå operakällaren. Hrr Joh. Jolin och Uddman ha välvilligt åtagit sig att fungera såsom biträdande auktionister. Tryckta kataloger utdelas i Fahlstedts bokhandel samt i morgon på Operakällaren. Man. vågar hoppas, att detta auktionsföretag skall kunna påräkna sympatier, oberoende af böckernas större eller mindre värde. Särkkildt vågar jag antaga, att äldre medlemmar af Stockholms frivilliga skarpskytteförening, hvilka erinra sig det nit och den outtröttliga arbetsamhet, hvarmed B—n under de första åren af föreningens tillvaro fangerade såsom sekreterare i dess styrelse, skola visa, att de icke alldeles förgätit honom.