Ett minne från Conradsberg och en bokauktion. En enda vindstöt kan vara tillräcklig, för att beröfva trädet sina blommor och frukter; men hvilken häftig storm fordras det icke för att alldeles bryta det af. Ack, att så många menniskor måste öfverlefva det som gjorde deras lif vackert och nyttigt! , Eötvös. Man plägar säga, att det finnes icke nå. got ställe, huru torftigt och ödsligt som helst, som icke kan göra ett angenämt intryck, om man ser det en klar och vacker solskensdag och då man sjelf befinner sig i en frisk själsstämning. Det torde dock i detta hänseende innas ett och annat undantag. Jag besökte för någon tid sedan Conradsbefg. Den klara, friska loften var egnad att ge spänstighet åt sinnet; den palatslika hufvudbyggnaden och dess prydliga, väl vårdade omgifningar lågo öfvergjutna af det gladaste solljus; allt föreföll så vänligt och fridfullt. Men vid inträdet i denna boning för bittra själssmärtor och förkrossade bjertan var det som, solen rloxat. sin. lifvande. kraft: trots. klara. dager, som rådde der, kändes dög såsom skymning för sinnet. Med betänksamhet och dröjande steg följde jag den välvillige föreståndaren, som sjelf hade den artigheten att föra mig omkring uti denna anstalt. Jag beundrade den stillhet, som rådde i hufvudbyggnaden, der inga vildsinta förvaras; man skulle varit färdig att vilja kalla den Fridhem, om icke en blick på en och annan af inbyggarne erinrat derom, att striden och oron kunna vara dligt skarpa och bittra, om de ock icke ge sig luft i stojande utbrott. Jag såg med liflig tillfredsställelse de förträffliga anordningarne, den utomordentliga snyggheten, den sorgfälliga omvårdnad, hvarom allt från det största till det minsta bar vittne. Jag såg många patienter, hvilkas åsyn var djupt smärtsam, många, om hvilka man kunde förtälja olycksöden och hfskonflikter af rent tragisk art. Jag hade dock icke kommit dit, hvarken af nyfikenhet eller för att se psykiatrien i praktisk tillämpning. — Mitt syftemål var att få se en person, hvilkens öde låg mig om bjertat,