alla hans försäkringar, rader dock allmän oro i Lissabon, der man tyckes frukta att marskalken skall i Portugal vilja spela samma roll som Prim och Serrano nu spela i Spanien. I Frankrikes lagstiftande kår pågår det bedröfliga och enformiga skådespelet af val-: pröfniogar, der, på några få undantag när, . majoriteten godkänner äfven de af korruption mest anstuckna val. Det är ständigt samma historia om de oförsyntaste inblandningar i valen från prefekternas sida. Men udda får vara jemnt, och äfven de omöjligaste val halka igenom. Så var förbållandet särskilt med kejsarens gunstling Clement Duvernois, vald för Hautes Alpes, vid hvars val sådana saker förekommit, att byrån tillstyrkt en parlamentsundersökning. Man antog allmänt att kammaren åtminstone denna vång skulle taga sin värdighet i akt; men sedan Duvernois försvarat sig i ett med mycken talang hopsatt, tre timmar långt tal och blifvit gendrifven af Bancel, blef bans val godkändt, ehura dock endast med en obetydlig majoritet. Denna kammarens utomordentliga medgörlighet föranledde i torsdagens session Estancelin, en at venstern, att yttra, att han och hans vänner, vid betraktandet af detta majoritetens sätt att gå till ga, frågat sig, om de ej så gerna borde föreslå alla de återstående valens godkännande en bloce. Detta upptogs naturligtvis af gern och alla kammarherrarne som en djup förnärmelse, och ett förfärligt tummult, under rop: Till ordningen! uppstod. Estancelin blet äfven kallad till ordningen, sedan han midt under larmet tillåtit sig att yttra: I han, mina herrar, i fråga om dessa val bra rymliga samveten. Emellertid arbetas inom de särskilta partierna på de lagförslag de ämna framlägga för kammaren. Venstern debatterar på sina sammankomster en ny vallag. Det är isynnerhet frågan om sättet för omröstningen som här vållat meningsstrid. De flesta af Paris-representanterna, med Jules Favre, Gambetta, i spetsen, yrka på liströstning, medan partiets ledamöter från landsorten, understödda af Picard och Ferry, lifli sätta sig en sådan anordning och förfäkta omröstning i mindre kretsar med en enda kandidat. — Venstra centern, de 43, som de kallas, ha beslutit att fortfarande utgöra ett parti för sig, men ha tillika ingått på ett förslag om nedsättande af en kommission, bestående af lika många ledamöter af centerns båda afdelningar för gemensamt utarbetande af lagförslag och interpellationer. Bland de af venstra centerns män, som under den senaste tiden figurerat på de ministerlistor ryktet satt i omlopp, har grefve Napoleon Darus namn fått en allt mera framstående betydelse. Man talar om honom som den blifvande chefen för kejsardömets första konstitutionella kabinett. Blir det förhållanået, och flera tecken synas ge stöd åtryktet, skulle häri onekligen en egen ödets ironi uppenbara sig. Daru fangerade nemligen som president i franska nationalförsamlingens sista möte efter statskuppen, då hon, fördrifven från sin lokal, församlade sig i 3:dje arrondissementets mairie. Sedandess har han stått utanför pung Han skildras som en för sin karakter allmänt aktad man, men utan någon talent af högre ordning. Pretendenten, grefven af Chambord, har trott sig finna en chance för sig i sakernas nuvarande ställning och i ett bref till en af ina vänner i Frankrike, som denne skyndat g att offentliggöra, bedyrat sin kärlek tilll Frankrike, detta Frankrike, som han vill ge sitt lif för att rädda,. Med anledning af detta patetiska ställe i brefvet yttrar något spetsigt: Ännu en räddare! Liksom vi inte redan -alltför många gånger blifvit räddade! Men alla pretendenter äro sig lika; det är på samma drag man känner igen dem alla, De vilja oupphörligt rädda folk. Eriorar ni er presidenten Louis Napoleon 1848? Huron mänga gånger under fyra år hotade han oss inte med att rädda oss! Och han lyckades slutligen en natt, då det var kallt och republiken i sin godhet låg och sof. Grefven af Chambord är ännu ej hos oss, men det oaktadt brinner han redan af längtan att göra oss samma tjenst. Efter Chambord skall det måhända bli en annan. Nej, nu kan det vara nog! Dessa herrar äro utan tvifvel mycket älskvärda, mycket uppriktiga och hålla säkert ofantligt af oss, men Frankr:ke vet nu hvad alla dessa vackra fraser kosta alnen. Det har betalt dem med sina penningar, och det som är ännu dyrbarare, med sitt blod, och det som är dyrbarast af allt, med sin frihet. Det skall ej mer inlåta sig på dylika köp: det skall rädda sig sjelf. Det har väckt stort uppseende att regeringen från Frankrike utvisat en af despanska republikanarne, Paul y Angulo, som efter den misslyckade resningen i September, tagit sin tillflykt på franskt område. Om anledningen till denna åtgärd föreligga ännu ej närmare underrättelser. Ett telegram beättar emellertid, i dag, att saken varit föremål för en interpellation i kammaren, der inrikesministern, på en fråga af Rochefort, svarat att Angulo kränkt sina pligter som flykting mot det land som gifvit honom en fristad. Enligt en korrespondent från Paris till Kölnisehbe Zeitung skola Angulo och hans kamrater vara anklagade för att ha inlåtit sig i revolutionära stämplingar mot den nuvarande franska styrelsen. De spanska republikanarne beskyllas nemligen för att ståi rbindelse med det franska radikala partiet r att i förening med detta arbeta på upprättandet af de romanska folkens förenade stater.. Den befallning, genom hvilken Ansolo utvisas, träffade honom sängliggande sjuk. Det troddes att han skulle söka sig en ny ristad i Schweiz. Från Dalmatien skrifves, att insurgenterna såväl i Zupa som Crivoscie, hårdt ansatta af kölden och bristen på lifsmedel i de vilda ;rakter, dit de tagit sin tillflykt, pu förklarat sig vilja underkasta sig på nåd och onåd. Insurrektionen kan således anses slutad. Härtill har mycket bidragit, att deras väner, montenegrinerna, plötsligt, på order från Ryssland, gjort allvar af sin neutralitet och spärrat gränsen för dem. Tornfartyget Monarch, som från England skall öfverföra Pesbodys lik till Amerika, igger ännu qvar i Spithead, hindradt af stormar att gå till sjös. Från Amerika bel; rättas, att presidenten Grant har af repre-: sentantkammaren blifvit bemyndigad att, tom den fregatt, som redan ankommit tilll London för att åtfölja Monarch på färden fver oceanen, skicka ett antal krigsfartyg lessa båda fartyg till mötes. En annan välgörare i stor skala, qväkaren xeorge Thomas, har i dessa dagar aflidit i Spithead. I lång tid har han årligen skänkt 10,000 till välgörande ändamål. Han var 8 år gammal vid sin död. Omkring 7000 oersoner deltogo i begrafningsceremonien, unler hvilken de flesta handelsbodar i staden voro stängda. STEEN Ett minne från Conradsberg och en bokauktion. En enda vindstöt kan vara tillräcklig,