Aftonbladet – 20 december 1869, sida 2

SYLVIA. Novell af Arthur Stahl. (Öfvers. från tyskan.) Rummet var annars Sylvias älsklingsställe, men nu? Hon gjorde sig förebråelser öfver att hon här i hemmets helgedom väntade en främling med så mycken oro, med så stor oro att hon icke trodde sig kunna beherrska sitt ansigte, att hon ville undvika återseendet åtminstone till morgondagen, då — grefve Max stod på dörrtröskeln liksom en bild i ram, som fästade sin orörliga blick på henne. — Sylvia var liksom förlamad under inflytelsen af denna blick. Det var som om ena hand fattade i hennes hjerta, hvars slag afstannade, medan hela hennes väsende kämade mot denna makt. Hon hade alltid töraktat denna makt när den befann sig långt borta och hon hade alltid kännt den när den gr i hennes närhet, men aldrig såsom i denna stund hade hon böjt sig för den. Var det Cagliostros ögon, som höllo henne i sina magiska fjettrar? Hvar låg den trollkraft, hvarifrån hon med vrede, med smärta, med stolthet sökte befria sig? Den låg i de kalla, blå, stålartade ögonen, hvilka voro glödande som stålet när passionens eld uppJlågade i detta vilda hjerta. Grefve Max trädde nu in; Sylvia gick honan ett steg till mötes, men i hennes rörel:g låg något så dröjande, att det genast föll efven in att utforska om detta var förställning eller känslans öfversvallning. s. Mig fattas ännu er tillåtelse, min fru, att — 0 A) Be A, B. Dir 298 och 294,