Aftonbladet – 18 december 1869, sida 3

BLANDADE ÄMI Spår af fornromerskt bergverk. Frå Heidelberg skrefs den 2 December: I de häreme lan och Wiesloch belägna Romerska bergverker hafva de starka jordbäfningarne i början af förr månaden föranledt ett rikt fynd. De hafva kul störtat en väldig kalkstensvägg och derigeno; öppnat en af ingen anad, urgammal gång, i hvi ken anträffades icke blott de omisskänneliga tel niska spåren af den fornromerska bergverksdri: en, utan. äfven en mängd kolsyrad zinkmalr Galmei), som romarne hade låtit ligga obegag vad. De lade nemligen endast an på silfverhalti zinkmalm för silfrets skull; den andra ansågo d vara utan värde. Bergs-ingeniör Schmitt frå Westfalen, som sistlidne vår åter bade upptagi len gamla öfvergifna zinkgrufvan, ökade gena: irbetarnas antal, för att befordra i dagen de funn katterna. — I ett sällskap kom samtalet på det i afsc ende på damernas kläder ständigt vexlande mc let, som gör att oupphörligt ombyten måste ske Jag för min del, inföll en skämtare i sällskape! ycker dock att damerna vanligen bära sina kläd lingar längre än hvad behöfligt kan vara. — Kära Marie, sade en politisk talare ti) in äkta hälft, i början af nästa vecka skall jaj Alla ett föredrag i Borlita — Åck, det gläde nig obeskrifligt,, svarade hon, ty dessa infam verlinare önskar jag allt möjligt ondt.s — Kärleken är som bekant ett ljuft tidsför Irif, ehuru man ofta nog ser exempel på att tide ördrifver , kärleken. — Ett eko. Enaffesidensstaden Cassels märk heter är det runda, af byggnader omgifnator ret, sKönigs-Platz, bekant för sitt sexfaldiga ekc Fordomtima, när ministern Hassenpflug styrd Hessen, roade sig hessarne med att ställa sig mid på torget och ropa den förhatade ministern amn, — och det sarkastiska eko svarade med et sex gånger upprepadt Hessenfluch. Naturligtvi can ekot ännu i dag göra samma konststycke nen ingen är numera intresserad af att sätta de på prof. — Lyckligt resultat. År 1797 erböll en daj pokhandlaren Bieveg ett litet paket och ett bre med Goethes underskrift, och brefvet lydde så unda: Om itke hr Bieveg vill betala 200 fre Iriksdorer för medföljande manuskript, så bör ha skicka paketet ouppbrutet tillbaka. Bieveg, son gng gerna ville förtjena, men på samm: sång äfven var mycket rädd att göra någon för ust, tvekade flera dagar, obeslutsam huru ha skulle göra. Slutligen segrade likväl vinstbegäret och bokhandlaren öppnade paketet och fann der ti — manuskriptet till Hermann och Dorothea Det påstås att Bieveg aldrig ångrat att han vå sade 200 fredriksdorer på Goethes namn. — Realisation. En handlande hade i sitt bu ikfönster uthängt ett averfissement, hvarå met tora bokstäfver lästes: Stor realisation!!!l, Må te stänga butiken om lördag!!! En bekant, för vånad häröfver, tillsporde köpmannen: Hvad Har du kommit på obestånd? — sNej — Me; warför är du tvungen att stänga butiken om Lör lag? — Naturligtvis; icke kan jag låta den st öppen öfver Söndagenn.