— Operan. Hr Fögelberg uppträdde i år såsom Gennaro !i Donizettis Lucrezia orgia för första gången å vår lyriska scen. Den unge sångaren intog publiken till sin fördel såväl genom den vackra timbren i hans ganska starka och höga tenor, som ännu mer genom det redbara och yarma som i hans föredrag städse framstod. Besvärad som han war dels af en lindrig heshet, dels af en icke ringa portion nybörjarerädsla lät han i vissa momenter, särskildt den första kavatinan, sin intonation märkbart förvillas, likasom hans dramatiska jältning ännu röjde mycken ovana samt derpå beroende enformighet i åtbörder och mimik. Hr Ambrosis nyss föregående, synnerligen lyckliga uppträdande i detta parti har vant allmänheten vid stora musikaliska fordringar af detsamma, men detta oaktadt förmådde debutanten, ehuru i det hela ännu betydligt underlägsen i vissa detaljer af rollen, såsom t. ex. den stora trion, lifligt intressera. Efter operans slut blef hr Fogelberg belönad med NR Lucrezias parti gafs nu såsom alltid af fru Michaeli på ett sätt eom ingifver beundran för den frejdade sånerskan och för hennes dramatiska bemödanen krätver aktningsfullt erkännande. Herr Behrens lät i hertigens uppgift sin väldiga och sköna stämma förträffligt göra sig gällande och fru Strandbergs (Orsinos) brindisi förfelade ej att elektricera åhörarne. Salongen företedde icke så många tomma platser, som eljest, då denna intagande och delvis värderika seria blifvit gifven, eget nog varit förhållandet.