Musikpressen. ; Anton Rubinstein. Två sånger för en röst vid piano. Stockholm. Abr. Hirsch Dessa båda till ord af Heine och Bodenstedt skrifna sånger gifva en angenäm erinriog af den verldsberömde virtuos och tonsättare, som för icke längesedan gästade Stockholm ochi dess musikaliska kretsar aldrig skall förgätas. De karakteriseras af en framstående originalitet, en stilens enkelhet, som dock ej utesluter öfverraskningar, samt en form sådan man har rätt att vänta af den beundransvärda talang, de hafva att tacka för sin tillvaro. Fritz Arlberg. Två visor om döden. Vil pianoforte. Tillegnade Fredrik och Fredrika Stenhammar. Stockholm. Abr. Hirsch. Penne år ri C Sangare har redan förr genom vackra och väl skrifna ro-manser gjort sig gällande äfven såsom lycklig tonsättare, och det nya häftet vittnar ka som sina föregångare om såväl idekraft sons musikalisk bildning. Stämningens ejup och allvar motsvara ämnets och de sköna orden, af Heine och Endrulat. Den större musikidkande allmänheten torde emellertid svårligen kunna förstå, än mindre rätt. återgifva, dessa sånger, hvilka, särdeles den sednare, tyckas enkom skrifoa för kännare och äskare af nyromantiken i desb ännu ej populära forskningslust. Så mycket mer ovilkorligt intagande och oberoende af studiets och lärdomens förutsästningar är ett annat verk af samme möstare: Pill Rosa. Nio små tonbader för iano (Stockholm, Elkan Sohlldknecht). Derna vackra serie, som intedes med ,Rosas porträtta, en I sanning högst intagande miniatyrbild, utgö-es för öfrigt af PSvensk fölksagan, Skottsk vallad,, Rysk folkdavss, sUngorsk marsch samt de mer kosmopolitiska tondikterna Barnasorg, BRarnagtädjen, Aftonbön och En framtidsdrömn, hvart och ett nummer i sitt. slag med mycken förfining utfördt, träffande och bebagfullt. Det är en sällsynt gåfva att förmå inom dylika synnerligen strängt begränsade ramar fullända så helgjutna, käns lan likasom omdömet rikligen tillfredsställande: taflor som dessa. John Jacobsson. Nya sånger, tillegnade Julius Gänther, Op. 15. (Stockholm, kom