(Insändt och betaldt.) Efter den offentliga examen, som Hr Prof. och Ridd. A. P. Wy-Bromander för någon tid sedan anställde med de lärare och lärarinnor vid folkskolorna i Göteborg, med hvilka han kostnadsfritt frnomgått en kurs i bokföring, yttrades af en land eleverna följande tacksägelseord: Vördade Hr Professor! Å egna och öfriga edra elevers vägnar får jag härmed till eder frambära en bjertlig tacksägelse för det ocgennyttiga nit Ni ådagalagt, och den osparda möda Ni haft för att införa oss uti bokföringskonsten, en konst, som, om den ock icke får räknas till de sköna, likväl måste anses höra till de mest nyttiga konsterna. Hvad statistiken är för staten eller samhället, det är bokhålleriet för den enskilde. I bådadera är det siffrorna, som omutligen tala sanningens språk. Rätteligen har Ni, hr professor, under Edra intressanta lektioner anmärkt, att bokföringskonsten är en mäktig häfstång för de stora dygderna ordning, sparsamhet och redlighet. Såsom en varm vän af dessa dygder ville Ni derföre gerna lära denna konst åt alla för att derigenom sätta en gräns för oredan, villervallan, vingleriet och de dåraktiga utgifterna. En sådan sträfvan är all heder värd och ett så outtröttligt arbete måste vinna erkännande af alla rättänkande, likasom det .ej kan blifva utan frukt. Åtminstone måste enhvar, som varit vittne till och hemtat nytta af Edra nitiska bemödanden, hembära Eder sin varma tacksägelse och betyga Eder sin lifliga högaktning. Det är detta vi ännu (en gång vilja göra, tilläggande en innerlig välönskan såväl öfver Eder sjelf, som öfver Edert arbete i det godas tjenst. (6890)