tro; ty om hr Ö. v. K:s berättelse är sannivgsenlig, så skulle deraf följa: att hr Demirgian vid egyptiska hofvet uppträdt såsom ambassadeur extraordinaire från H. Mit köntngen af Sverge och Norge och i detina sin egenskap vid sig attacherat kapteterna å de vid Port Said befintliga sveiiska öch nörska örlbgsskeppen, samt den i verkligt officlelt uppdrag det vistatide öfrerstelöjtnanten Leyonancker; att han i denna sin egenskap låtit mottaga sig med samma utomordentliga hedersbetygelser, som egnas åt suveräner eller dem, som offitielt skola föreställa deras personer; att han hållit ett politiskt attbässadörstal, i hvilket han försäkrat khediven om SvergesNorges understöd för hans politik (just i det ögonblick, då man befarade en krigisk brytning emellan vicekonungen och hans suzerain, sultanen i Konstantinopel); samt att han icke blott till vicekonungen ge hans ötrikesminister utdelat ordnar, som e redan för flera åf sedan erkållit, utan äfven förlänat Wasaordens kommendörss band åt ett fruntimmer, nemligen khedivens moder, f. d. odalisk i Ibrahim paschas harem. Det skall bli ganska intressant att en gång erfara, huru härmed sig kan förhålla. BURN neonea