han talat med henne; hon var en stolt qvinna och 1, beslöt att hennes hållning emot och nus. I ett svar på denna ton. Men honom skulle v.. sens bud försvåra detta? skulle icke gästvänskap.. tänka derom? Och hvad skulle väl hennes man Att tillHan med sin orubbliga kallblodighet! s., stå fruktan, vore icke det att tillstå svaghet? Sylvia ville ej tänka härpå vidare. Hon tog ett vaxljus från kaminen och gick uppför den breda, med mattor belagda trappan till barnens sofrum, De begge små flickorna lågo i sina snöhvita bäddar, deras andetag hördes så jemnt i det tysta rummet. Sylvia betraktade dem länge och innerligt. De svarta ögonhåren beskuggade barnens varma, rosiga kinder, de mörka lockarna hade fallit ned i de skära pannorna. Sylvia kysste dem. Här var det enda ställe der hon var outsägligt lugn, der hon ännu kände sig fullkomligt Tyoklig : Slottsuret slog tio. Sylvia måste nu be-, gifva sig till ett annat rum. Hon gjorde det dröjande. Raden af gästrum låg en våning högre upp oeh de voro på det präktigaste möblerade. När man är förtörnad på en väntad gäst, så ger man honom det bästa rummet, den finaste måltiden, tillhåller allvarligt betjeningen att göra sin pligt och ju kallare artigheten är, desto mer raffinerad ir den också. (Forts.) ar a SSV