följde efter hennes första såsom flicka, genon lektyr, drömmar och genom försakelser våld. samt utvecklat de elementer, hvilka hon ve. lat tillbakatränga och kastat den eljest så tillbakadragna och allvarliga qvinnan i er kamp, som hon ej förmådde göra slut på. Sylvia hade gift sig mycket ung, de begge barn hon egde, blefvo födda under de två första åren. Aktenskapet hade ingåtts frår Sylvias sida utan kärlek, ty den hade hon ännu icke kännt, men också utan vedervilja, Hon var enda dottren till en rik egendomsegare. I så speciellt fall bruka de unga flickorna tänka annorlunda om äktenskapet, än flickorna i städerna, der de måste vänta på partier; det förstås af sig sjelf, att äktenskapet är den naturliga bestämmelsen, lefnadsmålet, när det beror blott af föräldrarne och de begge intresserade parterna sjelfva. Baron Schöning var också en rik man och partiet tycktes i hvarje hänseende passande. Sylvia inträdde i, sina nya förhållanden med det bästa exempel af sina föräldrars äktenskap, med föreställningen om en lycka som alltid höll sig på den lugna nivån, med den bästa uppfostran, med den heligaste afsigt att göra sin map lycklig och fylla sin plats vid hans sida. Hon hade också gjort det, ja mer än det. Baron Schöning älskade henne så mycket som med hans lugna bjerta och klara, praktiska förstånd var möjligt. Begge hyste de stor aktning för äktenskapet, för husets anseende, dess värdighet och för le pligter, som deras framstående ställning Hade dem. Också hade Sylvia aldrig ett igonblick frestats att kränka den. Den hitoria, vi skola skildra och som är hemtad irekt ur lifvet, är icke någon samvetslös vinnas, utan en qvinnas med den ömmaste ; amvetsgrannhet, en qvinna, hvilken genom