Inu för att se efter om man gjort ellt i ord: I ning enligt mina befallningar. ) Mellan trädgårdssalongen och stora salon. gen låg ett litet, matt upplyst rum; dit gicl den unga frun och hon sjönk tillintetgjorc ned i en stol. Finns det verkligen aninga eller är det, som vi kalla aningar, blott drömbilder i ett härjadt bjerta, hvilka uppstiga deri mot dess vilja och innan förståndet förmår erdna dem? Hvad skulle väl hända denna unga qvinna, som, så skön, så begåfvad, i besittning af alla rikedomens förmåner, tycktes vara utsedd att känna blott lycka? Så frågade hon sig sjelf med allvar, med ångest och förebråelser, under den djupaste själavånda. Sylvia var ingen romantisk natur, hon hade icke heller haft några skiftande öden, icke smakat af erfarenhetens frukt. Hennes lif hade förflutit under det alla gjort allt för hennes skull. Hon egde icke blott de egenskaper, som fordrades för att fylla sin ställning i lifvet, utan äfven ett öfverskott af krafter som hade utvecklat sig hos henne, men hvilka lågo oförstådda, värdelösa och först med hennes tulla kroppsliga utveckling kommo till mognad. I sällskaplig samrbanlefnad med andra elementer och i större kretsar, skulle de mera naturligt ha utvecklat sig. Ensamhet var för en sådan själsstämning farlig, ja till och med baronens nästan pinsamma ordentlighet var farlig. Ensamhet och ordentlighet äro saker, som man först genom erfarenheten lär sig uppskatta. För ungdomen äro de åtminstone icke naturliga. Det oaktadt hade den unga qvinnan under detta sexåriga äktenskapliga lif känt sig lycklig och hon hade icke anat hvilken demon skulle ;ppstå gent emot hennes naturs vaknande lilelse. Sanpnovlikt hade hön just under de år, hvilka!