Aftonbladet – 16 december 1869, sida 2

knappt två hundra steg ifrån mig. Kejsarinnan Euvgenie kom inj i hamnen ombord på LAigle. Hela sjön insveptes i krutkrök. erpå kommo , också Greif och Grille med kejsaren af Österrike och kronprinsen af Preussen ombord. Emellertid föll qvällen på. Pipandet och trummandet i lägret blef allt mer vildt och bedöfvande. En fantasia arrangerades, utförd af två beduiner, som visade sitt ridderliga lansspel utan att göra hvarandra illa, ty det fions väl inga större spegelfäktare än araberna. Der borta till venster, likt ett fata morgana, ser jag det egendomligaste diorama. Den nedgående solen och den från sjön uppstigande dimman inhöljde taflan der uppe på höjden i en af ad guld genomvirkad slöja, bakom hvilken kamelernas skuggestalter rörde sig. De or flaggorna, standarerna och lanternorna lyste skarpt genom slöjan; arabernas kostymer, turbanerna, schabrakena och täckena bildade-ett kaleidoskop af egendomligaste slag, men slutligen gjorde det riktigt ondt i ögonen. Natten kom. Vildare blef larmet af pipor och tamtam. Från alla lanternor strömmade ljussken, som förlorade sig i scheikernas inuti mörkfärgade tält... Atervändande från fantasian, redo ryttarne öfver! Sötvattenskanalen, arablägrets front; rökande sina tschibuks, sutto de hvitskäggiga Effendis på sina divaners kuddar, i ordning att mottaga hvarje fö och undfägna honom med kaffe så snart jan trädde in. Mellan dem sprungo mohrer, öknens bruna söner, ryttarne ströfvade fram och tillbaka och de arabiska tälten fylldes efterhand af nyfikne. Här dansade almberna sina danser, der hade ett arabiskt musikantsällskap slagit sig ned i ett stort, med vackra mattor och divaner utstyrdt tält och inbjöd till sig bvarje främling, trakterande honom och omgifvande honom med plågsam uppmärksamhet. Musikanterna raspade på guitarrernas och zittroroas strängar; en föresjungare med kroniskkatarr-tenor sjöng sina visor i långsamma, snörflande cadenser, och på lämpliga ställen