letta så lämpliga och dessutom för staten nest billiga aflöningssätt; till följd hvaraf ;ckså icke allenast de tre högsta aflöningsdlasserna icke behöft af styrelseri tillämpas, ned endantag af vid södra stambanait der kassören i änesende dertill, att han ombes örjde aflöningarng för två särskilda vidsträckta arbetsdistrikt, öpphär aflöning enligt len tredje i ordningen af de gex fastställda wflöningsklasserna, utan äfven aflöniögar unlerstigande den lägsta af de i nämnda se slasser fastställda kunnat af styrelsen, der förhållandena så medgifvit, tillämpas. Unler sådana förhållanden, då dessa s. k. miss räkningspenningar således äro ätt betrakta dels säsom verkliga missräkningspentölogar, dels ock såsom en på arbetets omfång beroende skälig förhöjning i aflöningen, och dessutom iro så reglerade, att de vid större utbetalningar utgå med endast 149 procent, eller en fjerdedel af det belopp, som vid utbetalninsar i mindre poster får beräknas, nemligen 10 procent, har styrelsen också ansett dem böra utgå å alla vid en bana förekommande atgifter, äfven dem till en annan bana, helst som, öfriga skäl oafsedt, gränsen väl omöjligt skulle kunna med rättvisa uppdragas mellan sådana utgifter, der kassören skulle ega att beräkna dessa missräkningspenningar och dem der sådant icke skulle ifrågakomma. Slutligen, med anledning af hvad revisorerna, yttrat i fråga om sättet för öfverlemnande af förrådseffekter från en bana till annan, får styrelsen härmed upplysa, att styrelsen, för att kunna när som helst få en så noggrann öfversigt som möjligt af en banas ställning, äfvensom för vinnande af erforderig reda, ordning och kontroll i materialvården, funnit det vara oundgängligen nödvänligt att sådana transaktioner banorna emellar cke behandlas genom bokföringsåtgärder, eåsom revisorerna framhållit, utan att de kontant liqvideras såsom alla andra upphandingar, och att dermed i öfrigt förfares såsom med alla andra inkomster och utgifter, 1. v: s. krediteras och debiteras i vederbörande kassaförslag.