Aftonbladet – 16 december 1869, sida 1

arbetshästen, rörde sig om hvarandra framför oss på den sandiga slätten; på deras ryggar sutto beduiner med sköld och lans, Schauschen och Kadin, sultanen och öknens emir samt negerslafvar, allt blandadt med frankernes och nazarenernes drägter, hvilka med hvita orientaliska shawlar kring mössorna eller. den. brokiga sidenkoffiehn på det för solstrålarne vaggande hufvudet nyfiket spatserade og tältgatorna, snafvande på tältbanden bland de fastbundne hästarna. Aldrig har jag skådat en Dnoar så stor, så vacker, så värdig och lugn — en ökepvtafla, som den skönaste -oas, till och med Ksar, ökenstaden, icke förmår framvisa, firade man också den mest lysande fantasia, som till profetens ära blifvit föranstaltad! Allt hvad heherazade berättar låg här framför oss — två tusen och en natt måste det ha varit när qvällen lade sig öfver denna underbara tafla och alla lamporna och ljusen lyste, med hvilka lägret var garneradt! i lade till vid molon, der tusentals nyfikna redan stodo väntande på ångarnes ankomst. Det var en lång, tröttsam timma i solsticket innan man letat reda på och fått i land allt bagage. Militär i vida, röda benkläder bildade spalier ända upp till hufvudgatan, och den egyptiska musiken spelade sina arabiska melodier. Följd af en trupp araber, som buro våra saker, vadade jag och dr Kissel genom den djupa sanden till hotel Auric, der vi bodde den 13 och der regeringspersonalen och inqvarteriogskommissionen tagit in. Tanken på stt få tak öfver hufvudet i ett hus skulle varit ett svärmeri. Hela lägret, hvilket sträckte sig till höger och venster om den biifvande staden, var iordningstäldt för gästerna; valet var blott mellan ett tält ooh ten Dahabiel.