Aftonbladet – 16 december 1869, sida 1

är också redan sysselsatt med aflägsnandet af den fara, fartyg här kunna löpa, såsom jag förut meddelat. Vid 7ö:te kilometern kommo vi nära Timsahsjön; infarten dit erbjuder inga svårigheter. De redan uppställda signalerna i stora farvattnet och den af bolaget utgifna hydrografiska Barian öfver sjöarne underlätta seglingen betydligt. TK lockan var 2 på middagen då den höga, på stranden uppresta äreporten vid vicekonungens paviljong i Ismailia :uppdykte för 088, tätt omgifven afen folkmassa PJÖkna somjublande mottog oss. Kl. 123 inlöpte vii Pimsahsjön. Der låg Ismailia; men hur annorlunda såg det ut nu mot för några dagar sedan! Långt bort sträckte sig arablägret, prydt med flaggor, och lampor. En hel park af kameler, hästar och åsnor: rörde sig: vid stranden bakom en rad af festligt utstyrda Nilbåtar; tusentals flaggor vajade i den genomskinliga luften och högt uppe på sandkullarne visade sig det oförfalskadeorientaliska staffaget — en tafia som blott Hildebrand skulle kunnat i hela dess sanning återgifva och hvartill blott Horace Vernet i sin Smalah dAbd-el-Kader lemnat ett .motstycke. Öfver det hela hvilade denna mjuka ton, som genom den lätta luftens sammangjutniog med öken-sanden frambringas, i hvilken den orientaliska färgrikedomen utöfvar sin underbaraste effekt på de gråaktiga tälten. Det var en stor, oöfverskådlig Duar, dit alla stammar i Syrien, Arabien och Lybien, stammar ända från Sinai och Tripolis, hb sändt sina Goums, siva ryttare, dit de unsta scheiks och sherifs hade kommit, till och med Djemmas, de äldstes och förnämstes rådsherrar i stammen, hade infuunit sig der. Det vackra Maharadjuret och lastkamelen, duftdrickaren och den stackars