Aftonbladet – 16 december 1869, sida 1

ett vänligt ord för alla och helsade glädtigt god morgon. Han vexlade handslag med baroo von Gagern och baron von Kendell, presidenterna i den österrikiska och preussiska deputationen, skrattade godt och. så fortsatte han med sakernas forsling. Klockan var 8 när vi styrde ut ur hamven. Framför oss gick den lilla postångaren in i kanalen; bredvid oss lågo Greif, Grille, och PAigle med det höga främmande ombord, som skulle följa närmast efter oss. Ett halft dussin andra fartyg lågo der också med ångan uppe. Latif hade emellertid gj flott genom bogseringsbåtar, farvattnet i kanalen måste således vara fritt. I det klaraste, soliga morgonljus ångade vi mellan de begge obeliskerna in i kanalen, De stå verkligen båda två lite snedt; men det skadar då inte, litej på sned är allting här i verlden. Den skarpa brisen, som alltid blåser i kanalen, emottog oss. Allt var stilla på bavkarne, blott här och der lågo några nyfikna och sträckte sig i sanden. Efter en half timmas resa kom en hygglig turkisk ångare oss till mötes, förmodligen för att bevisa, att två rättskaffers fartyg mycket beqvämt kunna passera hvarandra i kanalen. Några feluker seglade här och der och äfven en venetiansk gondol hade förirrat sig dit. Ingenting vidare att berätta än hvad jag redan sagt vid färden från Suez till PortSaid. Samma tröstlösa sandstränder öfverallt; en hop gamar flög öfver oss och dopade sina vingspetsar i Menzaleh-sjön. Siutfigen ändrade sig staffaget. Vid Pelikanöarne visade sig en hvit strimma i vattnet, sträckande sig så långt ögat kunde nå. På sidorna om denna sågs en mängd svaga strimmor, hvilka rörde sig. Öfver dem drogo