Aftonbladet – 16 december 1869, sida 1

en uppoffrande älskvärdhet, om hvilken jag i nästföljande rader får tillfälle att tala. Nubar hade på aftonen den 16 personligen infunnit sig i cerclen i Port-Said för att underrätta handelsdeputationen att hon följande morgon kl. 6 skuile öppna färden på kanalen ombord på Mehemet Ali, en vacker korvett. Iogen ro unjer hela natten. Illumination och fyrverkeri i hamnen höllo alla vakna till morgonens inbrott. KI. 5 styrde vi betydligt sömniga genom mörker och sand åt hamnen till.. Mellan de svarta skeppsjättarne, som redan sände sina tjocka rökpelare upp i den rystide morgonens luft, gick färden till eliemet Ali. Efter ett styft arbete voro koffertar och kappsäckar forslade uppför den höga trappan på fördäck. Det dagades mer och mer under detta arbete. Huttrande lite smått af kyla gingo vifram och åter på däck, medan manskapet medelst en dugtig tågända förmåddes infinna sig till uppställningen. En timma förflöt. Liksom en stor gul orange steg solen upp i öster. Trötta hade litet hvar af oss redan kastat oss på sofforna och stolarne i den vackra salongen, då plötsligt alia flögo förskräckta upp vid underrättelsen: TLatif, som i natt gått före i kanalen, sitter fast, vi fara icke med Mehemet Ali, utan skola gå ombord på Alexandra, som ligger vid korvettens läsida. Återigen började släpandet på kappsäckar. Nedanför trappan låg ett litet turkiskt postångfartyg och bredvid detta Alexandra. Begge voro till vårt förfogande. Koffertar och lådor utskeppades. På postångbåtens däck stod en herre klädd i turban och ledde mottagandet af koffertarne och fortskaffade dem vidare ombord på Alexandra. Med förvåning igenkände jag Nubar pascha, utrikesministern, som tog emot den ena kofferten efter den andra, skickade dem vidare, hade