Aftonbladet – 14 december 1869, sida 2

— förutsatte att jag tillhörde en högre sam hällsklass, oaktadt min simpla drägt, och således skulle kunna uppfylla mitt löfte om be löning. Jag hörde den ene yttra till den an dre: Vi kunna ju försöka, och derpå upplyftade de mig, och buro mig till en båt vic stranden, sawt rodde till ett fartyg ute öppna sjön. Följande dag landsatte de mig vid :Paimboenuf, der jag erhöll den vård hvaraf jag var i så stort behof. Genom de förtroende de nödgades gifva mig för ati sätta mig i tillfälle att skicka dem den utlofvade belöningen, upptäckte jag att dessa män voro smuglare och att de brukat använda hålan der jag låg som gömställe fö! varor och bref till sina medbrottslingar Detta förklarade huru de kunnat finna mig Hvad mitt sår beträffade, underrättades jag af fältskären som skötte mig, att det Kran hade fordrats mera än ytterligare en fjerdedels tum för att vara dödligt, och att äfver såsom det var, hade intet annat än nattluften, , som kommit blodet att stelna öfver såret, i första hand räddat mitt lif. Korteligen, jag tillfrisknade efter en långvarig sjukdom, återvände till Paris och blef vigd till prest. Mina förmäns befallning nödgade mig att till en början utöfva mitt kall i hufvudstaden, men min egen önskan var att få blifva själasörjare i din hembygd, Gabriel. Kan du gissa hvarföre? Svaret på denna fråga kände Gabriel i sitt hjerta, men han var ännu för djupt skakad af hvad han hört, för att kunna yttra sig. Jag måste då säga dig hvad som var min bevekelsegrund,, sade fader Paul. Du skall först och främst veta, att jag bestämdt afhöll mig från att för någon yppa här och huru mitt lif hade kommit i fara. Jag höll letta hemligt för de män som räddade mig — för läkaren till och med för mina när