Aftonbladet – 11 december 1869, sida 3

EE VET TV EUMM 7 sonligt krig mot påfvedömet; 2) protest mot Napoleons öfvervåld; 3) ovilkorlig samvetsfrihet för alla. I Rom fruktar mad, att denna vetenskapliga protest skall urarta till en handgriplig. En del af den italienska pressen förmanar dock till ordning och moderation. Rättegångsoch Pollssaker. Lindströmska telegram-målet. Våra läsare torde erinra sig, att i början af sistl. Sept. den upptäckt gjordes, att en vid Stockholms telegrafstation anstäld tjensteman, A. A. Lindström brutit den ed, som telegraftjenstemännen aflägga att förtiga telegrammers innehåll, och missbrukat sin innehafvande anställning såsom telegraf-assistent genom att delgifva telegrammers innehåll åt andra personer än adressaten. På grund af föreståndarens för nämnda station, direktören Preumayrs i ämnet gjorda anmälan, hvaröfver assistenten Lindström lemnades tillfälle att sig förklara, och med stöd af gällande författning entledigade telegrafstyrelsen den 23 Sept. bemälde Lindström från sin assistentbefattning vid telegrafverket. Förre assistenten Lindström har öfver beslutet hos K. M:t anfört besvär, hvilka remitterats till telegrafstyrelsen, som nu, sedan besvärsskriften för yttrandes afgifvande delgifvits direktören Preumayr och åtskilliga vid Stockholms telegrafstation anstälde tjenstemän, till K. M:t afgifvit utlåtande i ämnet. I anseende till vidlyftigheten af de handlingar och bilagor, som tillhöra dettafi sitt slag märkliga mål, måste vi beträffande flertalet af dessa handlingar inskränka oss till en sammanfattad redogörelse. med anförande likväl af allt väsentligt, och införa in exenso endast telegraf. styrelsens nämnda utlåtande och deri åberopade af direktör Preumayr afgifna yttrande. För förre assistenten Lindströms besvär meddelas följande redogörelse: Efter det klaganden först, med bifogande af tillhörande handlingar, Sökt visa att intet afseende borde fästas vid de af telegrafstyrelsen anförda ytterligare skäl till hans skiljande från tjensten — eller att Lindström dels tillförene erhållit varning för opassande uppförande mot förmannr, dels för opålitlighet i tjensten blifvit från dess utöfvande på viss tid suspenderads — och detta så mycket mindre som k. styrelsens beslut i dessa mål aldrig blifvit honom kommunicerade och han således icke fått tillfälle att deröfver anföra besvär hos K. M:t, öfvergår han till telegrafstyrelsens hufvudsakliga och närmaste anledning att skilja honom från tjensten, eller att Lindström i strid mot telegrafreglementets uttryckliga föreskrift och med åsidosättande af sin aflagda tysthetsförbindelse sökt att åt obehörig person gifva del af telegrammers inonehåll,, och anför i detta afseende Lindström hufvudsakligen följande: att telegrafstyrelsen icke fäst det ringaste afseende vid hans afgifna förklaring, utan fällt sin lom utan att anställa någon undersökning i saken, ehuru L. anhållit om sakens utredning inför lomstol; att minderåriga budbäraren Emil Eklunds bestämda förklarande, att det honom förevisade kuvertet vore detsamma, som det till honom af Lindström den 10 sistl. September lemnade, saknade rärde såsom bevis, då denne mer än en gång hade haft sådana kuverter i sin hand och för öfrigt cuvertet ej torde bevisa något om innehållets ;beskaffenhet; att, beträffande åtskilliga telegraftjenstemäns intyg att skriften såväl å kuvertet som å afskriferna voro Lindströms handstil, Lindström vore i fullkomlig okunnighet i detta afseende, då han icke varit närvarande vid kuvertets öppnande och ;j heller sedermera sett hvarken kuvertet eller less förmenta innehåll; att kuvertet öppnats först sedan detsamma geomgått flera händer och nära ett dygn efter det Lindström till Emil Eklund lemnat något bref; att direktör Preumayrs skrift alltför mycket röer den förföljelse, hvarom L. i sin förklaring till elegrafstyrelsen nämner. Beträffande den af direktören Preumayer gjorda akttagelse, att i tidningen Fäderneslandet under ubrik Telegram till Fäderneslandet förekomnit underrättelser, som enligt stationens journal cke varit adresserade till nämnda tidning, yttrar L., att i alla andra hufvudstadens tidningar stänligt förekomma telegrammer, hvilka uppgifvas vara direkt adresserade till den tidning, hvari de tå att läsa, hvilket dock lika litet vore med rätta örhållandet öfverensstämmande som med de telesrammer, L. lemnat tidningen Gamla Fäderneslanlet, hvilka telegrammer varit till honom adresseade och ej till nämnda tidning; och anhåller L. utt K. M:t måtte anbefalla telegrafstyrelsen att åta höra assistenten M. Th. Landahl och e. o. wssistenterna Nordqvist och Wykström huruvida L. ej flerfaldiga gånger vid budsändningsexpediionen efterfrågat och äfven utqvitterat till honom dresserade så kallade tidningstelegrammer,. Sedan L. ytterligare bestridt uppgiften att han eftermiddagen den 10 September obehörigen besökt budsändnings-expeditionen samt sagt sig kunna senom mottagningsremsan bevisa, att från Malmö en förfrågan till honom gjorts, huruvida ett telegram framkommit eller ej, och att detta vore anledningen till hans besök i nämnda expedition; vid hvilket tillfälle han äfven hade telegrammer i nand såväl då han gick dit som derifrån, påstår han vidare i sin besvärsskrift: att kommissariea Malms bevekelsegrund till sitt förfaringssätt mot honom icke härledde sig af innat än förföljelse; att Lindström härför blifvit varnad, bland många ndra, af kommissarien å Stockholms telegrafstaion Hugo Bratt och föreståndaren för Sandhamns tation, assistenten E. H. Trant, samt att allmänna neningen inom ,Stockholms station varit att komnissarien Malm sökt trakassera honom; anhållande u. att K. M:t, i och för detta måls närmare beysning, täcktes anbefalla telegrafstyrelsen attin!emta såväl sistnämnde som ytterligare några iamngifna tjenstemäns yttranden. q S I besvärsskriften anför Lindström vidare, att han lifvit beskyld och utan bevis dömd för brott mot 8 1 mom. telegrafreglementet samt förmenar att lirektör Preumayr eller ock vederbörande sjelfva evisligen gjort sig skyldiga till brott mot samma aragraf, hvilket hr L anser vitsordadt af en arikel i Dagens Nyheter, deri säges, att tidningen ramla Fäderneslandet sedan någon tid uppgifvit ig hafva till sig adresserade telegrammer, men rea icke öfverensstämmer med sanna förhålandet, KOrhå Slutligen avhåller Lindström, att derest icke K. : I:t skulle finna målet nog utredt för att kunna äfva. telegrafstyrelsens resolution, K. M:t måtte ådigst förordna om undersökning inför vederbörig domstol. (Pp. B.) — Stöld och pantsättning af det stulna. Rådmsrättens tredje afdelning fällde i dag pigan Ca-: olina Jansson att för stöld af klädespersedlar till ippgifvet värde af 125 rdr 87 öre undergå ett års affarbete samt att i fem år vara medborgerligt rtroende förlustig och dömde på samma gång : vantlånaren Svensson, som belånat det stulna me 4 rår 87 öre, att enligt 3 kap: 10 8 strafflagen, jöta 50 rdr samt att utan lösen återlemna Klälerna, (ORADDRNEEN SNOSSONEEDS