Aftonbladet – 11 december 1869, sida 2

ETEN TNE DAS ATENI NS EIREETRRININSTKNE NT få tillfällen, då de träffades, och såvida ha ej var nödgad att yttra sig, iakttog ha fullkomlig tystnad under sitt umgänge me Gabriel. Han ville aldrig hafva Gabriel sällskap i båten eller sitta allena me honom i hyddan, aldrig äta sina måltide tillsammans med honom, eller tillåta de an dras barnen att tala om Gabriel; och vill aldrig höra ett ord till förklaring eller någo; häntydning på hvad hans aflidne fader: sag eller gjort under den stormiga natten. Den unge mannen aftynade och förändra des, så att Perrine knappt kände igen honom under bördan af denne husliga bannlysning under det pinsamma inflytandet af de tvif vel, som aldrig lemnade honom, och, mest a allt, under sitt eget samvetes förebråelser väckta af känslan att han undvek en skyldighet, hvilken det var hans heliga, oeftergifliga pligt att uppfylla. Men hvarken samvetets anklagelser, hans svåra bemötande hemmet eller sjelfförebråelserna att icke son en god katolik hafva biktat, voro nog mäktiga i sitt inflytande öfver Gabriel, för at förmå honom yepa den hemlighet, under hvar: tyngd hans Kf förtvinvade. Han visste ati om han en gång upptäckte den, — hans fal måtte bli förklarad skyldig eller icke — skulle dock en fläck af misstanka hvila öfver fa miljen, och på Perrine likaså, genom henne: förbindelse med densamma, hvilken ej unde deras lifstid skulle kunna utplånas. . Verlden: klander är svårt äfven i en stad, der likväl de flesta af våra grannar äro främlingar föl oss — men det är outhärdligt å landsbyg: den, der ingen är ogs obekanb der alla kärgn och alla tala om pss, der intet kan ställt sig emellan oss och sqvallrets grymma tungor. Gabriel hade ej mod att tänka derpö och utsätta sig för möjligheten af en he lifstids fruktansvärda vanäre, nej; icke er