Aftonbladet – 10 december 1869, sida 2

smulor lika villigt, som de delade dem med sina egna barn, f Hvarje åsidosättande af denna pgästfrihetens dygd, sålunda från barndomen inpräglagd bland folket, betraktades med allmänt ogillande och bestraffades med allmänt förakt. Denna skam sysselsatte Gabriels tankar vid farfadrens dödsbädd; fruktan för denna rysliga vanära, som ej kunde utplånas, gjorde honom stum inför Perrine, och lät honom af blygsel och förfäran känna sig ovärdig at möta hennes blick; och när resultatet. af hans undersökning vid Merchants Table påtagligen bevisade all frånvaro af dec brott, hvarom den gamle mannen talat, uttrycktes den triumferande sällheten af denna upptäckt follkomligt i den tanke, som gaf sig luft i hans första glada ord: — Han kunde med rent samvete äkta Perrine, ty han var sop af en hederlig man! Då han återvände hem, hade Frangois ännu ej återkommit. Perrine blef förvånad öfver förändringen i Gabriels sätt, till och med Pierre och barnen märkte det. -Hvila geh värme hade nu så tillvida upplifvat den yngre brodern, att han var i stånd att vueddela, dem något om nattens utståndna faror på sjön. De lyssnade ännu till gosses berättelse, då Frangois inträdde. Tyet var nu Gabriel, som räckte ut sin haza ock gjorde första steget till förliknings Till hans outsägliga bestörtning vek hans far undan för honom. Francois ombytliga lynne hade synbarligen förändrat sig under hans frånvaro i byp. Ett mörkt uttryck af misstroende fördystrade hans drag då han såg på sin son. (Forte Y