Aftonbladet – 10 december 1869, sida 2

bleknade den unge mannens kind, och har stannade obeslutsam på halfva vägen mellar spiseln och dörren. — Derpå kastade han er tveksam blick på liket, och sedan kom plötsligt öfver honom en ny känsla. En vilc feberaktig otålighet att känna det värsta utan ett ögonblicks dröjsmål bemäktigade sig honom. Endast sägande till Perrine at han snart skulle komma tillbaka och at hon måste vaka hos den döde under ;han: frånvaro, lemnade han genast hyddan, utar att dröja för att höra hennes svar, till och med utan att se tillbaka då han stängd dörren, Det fanns två stigar till Merchants Table on ena och längsta af dem öfver klipporna vid kuster den andra öfver heden, Men der one var äfven sill en del samma väg son förde till byn och kyrban. Hon front att på denna ådraga sig fadrens ., san samhet och tog derföre vägen åt kusu.. På ett ställe sträckte sig gångstigen inåt landet, krökande sig efter några af de inga minnesmärken af Druiderna, som voro spridda kriog trakten. Detta ställe var högländt, och erbjöd på afstånd utsigt öfver vägen som ledde till byn, just der, den skilde sig ifrån den ljungbevuxna ås, som sträckte si iriktning mot Merchants Table. Här blef Gabriel varse en man, stående med ryggen mot kusten. Denna figur var alltför långt aflägsen för att med säkerhet kunna igenkännas, men den liknade och kunde nog vara Frangois Sarzeau. Hvem det än måtte vara, tycktes mannen obeslutsam om hvilken väg han skulle gå. Då han fortsatte sin gång, gick ban först några ,steg emot Merchants Table, — vände derpå om emot de aflägsna kojorna och kyrkan. Två gånger tvekade ban på detta sätt, andra gången dröjde han