Aftonbladet – 9 december 1869, sida 3

den canadiska regerimgen att alerstalla lugnet. ERIKAS STATE (Insändt.) Några ord om upphandlingsauktioner. Såväl för kronans räkning som ock för kommuners och enskilda inrättningars behof anskaffas matvaror och andra förnödenheter vanligast genom upphandlingsauktioner och så kallade förseglade anbud, mera sällan på annat sätt. Dessa auktioner skulle utan tvifvel vara fullkomligt riktiga och ändamålsenliga, såvida de äfven voro bestämdt afgörande, men så är ingalunda förhållandet, ty den som på auktionen ger det lägsta anbudet på en vara blir mera sällan den sannskyldige leverantören. Vanliga proceduren är den, att öppen auktion hålles, hvarjemte får inlemnas förseglade skriftliga anbud, hvilka genast efter auktionens slut i spekulanternas närvaro öppnas, uppläsas och antecknas; derefter kommer vederbörandes rättighet att pröfva anbuden, hvartill åtgår från en vecka ända till en månad, och det är just under denna pröfvotid, som de flesta priserna bestämmas och leverantörer antagas, ofta nog personer, som hvarken muntligen eller skriftligen vid auktionen gjort något anbud. Detta sätt att gå tillväga gör och har alltid gjort, att Pe nen som ganska gerna och till lågt pris skulle vara hågade att leverera en vara, som de sjelfva producera och således borde kunna lemna för bästa priset, ej anse det löna mödan att ens besöka auktionen, emedan de dels ej känna de rätta vägarne och dels ej ha några relationer till vederbörande, utan hellre sälja sin vara till den blifvande leverantören, som på konsumentens bekostnad betingat sig en ganska skälig vinst. Insändaren häraf, som i många år deltagit i denna kapplöpning att få leverera sina varor än här och än der, men oftast blifvit undanpetad af vid auktionen osynliga personer, har emellertid någorlunda fått lära sig känna ställningar och förhållanden, och vågar derföre, utan fruktan att begå ett misstag, påstå, att kronan eller hvem det vara må, skulle få sina behofver fyllda med goda varor för bästa priset, om det gjordes några små förändringar i sättet för uppbandlingen; ty det är icke alldeles afgjordt, att den gamla kända leverantören, som förskaffat sig relationer och ofta nog kan betinga sig ganska höga priser, just alltid lemnar de bästa varorna, utan ligger det äfven i konsten att vara leverantör en viss skicklighet att bli utaf med underhaltiga varor. Med anledning häraf skulle insändaren vilja föreslå följande förändringar uti nuvarande upphandlingssätt: 1:o. Skulle vederbörande direktioner och styresmän låta genom sina kommissarier, sysslomän eller hvad deras underordnade biträden än beDämnas, uppgöra en tariff på det gångbara eller sannolikt blifvande priset på de artiklar, som skola upphandlas, hvarefter styrelsen sammanträder och etter noggrann öfverläggning bestämmer ett pris på hvarje artikel, till hvilket de anse att de sjelfva genom sina biträden skulle kunna anskaffa varan, detta pris kallas ett utropspris. 2:o. Hålles en öppen auktion, vid hvilken det satta utropspriset på hvarje artikel först utropas, hvarefter närvarande spekulanter få bjuda samma pris och derunder tills lägsta anbudet fästes med klubbslag, och skulle detta anbud ovilkorligen vana leveranspriset och bjudaren skyldig genast lemna skriftlig borgen för leveransens fullgörande. 3:o. Alla förseglade anbud och anbud under hand skulle försvinna. Genom dylika åtgärder skulle de verkliga spekulanterna tvingas att öppet framträda och det skulle bli en verklig konkurrens, hvarigenom priserna skulle bli de möjligen lägsta, då deremot nu ganska ofta rätt höga priser måste beviljas lerföre, att sättet för upphandlingen afskräcker många spekulanter att infinna sig. Ja! insändaren påminner sig ett tillfälle då ordföranden i en upphandlingsdirektion, numera landshöfding, vid en upphandling af hö, helt öppet förklarade, att lirektionen ej kunde fatta något beslut, ehuru ett ganska lågt anbud på höpartiet var gifvet af en vederhäftig person, derföre att direktionen ej innu visste hurudant anbud en viss hömagnat från Kungsör ville lemna; — och följden blef att herr hömagnaten fick leverera en ganska medelmåttig vara till samma pris, som utbjöds på auktionen. På samma sätt tillgår nu ofta nog i Stockholm i fseende på alla slags matvaror, nemligen att en viss storhet skall rådfrågas först innan priserna kunna afgöras, och då får han alltid del utaf de oriser, som erbjudits vid auktionen, hvarefter han ,estämmer om han sjelf vill lemna för samma ris, i hvilket fall han då antages till leverantör ramför någon annan. Månne sådant kan vara ätt? Emot här gjorda förslager invändes naturligtvis, tt det skulle bli för vederbörande allt för mycket ,esvär med bestämmande af utropspriser, och att aror skulle kunna komma att betinga oskäligt öga priser, om ej tillräckligt antal spekulanter nfunno sig; härpå svaras: besväret blefve ej större itan snarare mindre än nu, blott med den skillad att det komme före auktionen i stället för, åsom nu, efter densamma, då ofta nog herrar commissarier och sysslomän få springa som mäkare från den ena spekulanten till den andra; och mot oskäligt höga priser ligger motvigten uti de vestämda utropsprisen, öfver hvilka ej något anud får afgifvas, och finnes alltid den utvägen i vehåli att, om intet anbud vid auktionen fås på ågon vara, derefter underhandla om densamma. Avad som emellertid är säkert är det, att genom let föreslagna sättet att tillväga skulle åtmintone alla slags sidounderhandlingar och relationers nakt bli undanröjda och i stället komma, som man rukar säga, rent spel; men kanske att det ej på la ställen vore så välkommet. Som nu, äfven på olika ställen der kronan är len betalande, olika reglementen och föreskrifter ör upphandling af varor äro gällande, skulle inändaren vilja föreslå, att någon af herrar rikslagsmän ville taga saken om hand, och väcka notion om ett nytt upphandlingsreglemente att rälla vid alla sådana fall då liqviden skall ske ned allmänna medel, grundande sig på öppen ovilorligt afgörande auktion med på förhand betämda utropspriser. Spekulant. -— Mm oo mm MM mAR