Aftonbladet – 9 december 1869, sida 3

mannen för dem, han och ingen annan. — Skrattsalfvorna brusto ut på nytt när Dr Miral sjelf uppsteg i tribunen för att försvara sitt val och började förklara historier om soppskålen. En soppskål, han kunde ej neka det, hade visserligen blifvit begagnad. men man hade förseglat henne, och föröfrigt hade denna soppskål alltid varit kommunens valurna, och en soppskål kunde ju vara lika god som någon annan urna att nedlägga röstsedlar i. Sal och gallerier voro i ett uppror af skratt, såsom endast fransmän kunna skratta. Du Miral hade roat kammaren för mycket, att hon skulle kunnat visa sig sträng emot honom, och trots alla graverande omständigheter blef hans val godkändt. Venstern förbereder ett förslag till reform af vallagen, enligt hvilket de. deputerade endast skola väljas för tre år och stränga ansvarsbestämmelser stadgas för alla embetsmän som göra sig skyldiga till olagligt inflytande på valen. I kärens session i lördags inlemnades af 28 protektionistiska deputerade en interpellasion med begäran om uppsägandet af handelsfördraget med England. Samma dag hölls i Hötel du Louvre ett stort möte at skyddsystemets anhängare under PouyerQuertiers presidium. De beslöto bilda en nationel arbetsligac och utfärda ett manifest till alla Frankrikes industri-idkare, deri man fordrär en parlamentarisk undersökning. I senatens session förl. fredag egnade dess president, Rouher, efter bruket, några minnesord åt de tre af dess medlemmar, som under året aflidit: marskalk Niel, amiral Grivel och S:t Beuve. I det sista af dessa tal, som föröfrigt hade en helt och hället retorisk prägel, tillät han sig ett utfall mot den berömde akademikern för hans i sitt testamente uttryckta vilja, att ingen kyrklig ceremoni skulle få ega rum vid hans begrafning. Ett stoft, som vi äro, så föllo Rouhers ord, tillkommer det oss att utan anspråk och buller lemna denna jord, men hvarför, när man hunnit till slutet, utmärka sin bortgång med en sista förmätenhet? Dessa ord, hvari ligger ett fördoldt anfall mot tänkaren och den frisinnade medborgaren, som vid flera tillfällen i senaten höjt sin röst mot ofördragsamheten och försöken att lägga band på forskningens frihet, ha framkallat ett starkt ogillande från hela den liberala pressen. Särskilt tar Journal des Debats senatspresidenten i upptuktelse för hans taktlöshet och intolerans. Hr Rouher, säger tidningen, har förebrått S:t Beuve att han lefvat och dött som fritänkare, det vill säga, att han ej i sitt sista ögonblick begärt bistånd af en religion, från hvilken hans personliga öfvertygelse skilde honom. Detta vill ju säga, att en person som har aktning för sig sjelf bör vara af samma religion som hans arrondissement, och om han också icke är katolik, låtsa som han vore det. Hvarom icke, utsätter han sig, om han tillhör senaten, för att bli klandrad af dess president. Intoleransen är ej på hr S:t Beuves sida, som vill dö fritt tänkande som han lefvat, utan på hr Rouhers, som tar illa upp att hr S:t Beuve ej dött som katolik då han ej var katolik... Glais-Bizoin blef vid omvalet i söndags med stor majoritet vald till representant för Paris 4:e krets. Barbes erhöll endast några tusen röster. Ett antal kejserliga kammarherrar och adjutanter, som blifvit valda till ledamöter af lagstiftande kåren, ha, för att ej se sina val kasserade på grund af de befattningar de ha vid hofvet, af kejsaren begärt och erhållit entledigande från sina hofcharger. Kejsarinnan återkom först i söndags till Paris. Hennes fartyg hade af storm blifvit uppehållet i Messina. En annan Suez-farare, kejsaren af Osterrike, har äfven återkommit till Europa. I Triest mötte han sin gemå!, som befann sig på väg till Rom för att besöka sin syster, exdrottningen af Neapel. Ministerkrisen i Baiern skall, enligt ett telegram från Mimnchen, ha slutat så, att inrikesministern Hörmann och kultusministern Gresser afgå och deras portföljer öfvertagas af regeringspresidenten Feder och statsrådet Schubert. Konseljpresidenten furst Hohenlohe och de öfriga ministrarne qvarstanna. Badens första kammare har nu äfven med stor majoritet antagit lagen om införandet af det obligatoriska civiläktenskapet. Från Berlin berättas, att grefve Bismarck der gjort ett kort besök på resa till Bonn för att helsa på en af sina söner, som der. ligger illa sjuk i följd af en i en duell er-hållen svår blessyr. Kanslipresidenten inordtyska förbundet Deibruck har blifvit kallad att som statsminister intaga plats i det preussiska kabinettet, för att deri Bismarcks fortfarande frånvaro representera förbundet. Preussiska representanthuset har, på Hoverbecks förslag, indragit anslagen till ministerposterna i Hamburg, Oldenburg och Weimar. Ministerposten i Dresden var nära att dela samma öde. Englands postfördrag med Förenta Staterna, hvilket nedsätter det enkla brefportot till tre pence eller sex cents, kommer, enligt ett telegram från Washington, att redan den I Januari 1870 träda i kraft. Det har ofta talats om de oerhördt stora inkomsterna vid den engelska kyrkans pasto