Aftonbladet – 9 december 1869, sida 2

Jöfver rummet och ställde sig raed ryggen emot dörren! Ionan endera af oss lemnar detta rum, måste du bekänna det! Du vet att min pligt emot kyrkan fordrar, det jag genast går att anmäla din farfars död hos presten. Om jag ej uppfyller denna skyldighet, kom ihåg att det är ditt fel! i hindrar mig — ty här stannar ig tills Jag blir åtlydd. Hör du, galning? Tala, tala enast, eller du skall åpvgra det till dia dödsTag! Jag frågar ånyo — hvad talade din farfar om, då han yrade i natt ? Han talade om ett brott, begånget af en annan, och brottsligt förhemligrdt af honomp, svarade Gabriel långsamt och. strängt. Och denna morgon förnekade han sina egna ord, med sina sista andetag. Men om hvad han sade i natt var sanning — Sanning! upprepade Frangois. Hvilken sanning ? . Han afbröt sig, slog ned ögonen och vände sig mot liket. Under några minuter stod han oafbrutet betraktande detsamma, andades fort och strök handen flera gånger öfver pannan. Derpå mötte han åter sonens blick. Under detta korta mellanskof hade hans yttre menniska förvandlats: uttryck, röst och sätt, allt var förändradt. (Forts.) fee