Aftonbladet – 8 december 1869, sida 3

Stockholmarnes julfröjd. Är den annorlunda än andras? tänker man kanhända. Egentligen icke, ty uppfatttingen af julens betydelse är ju alltid individuel. Några — och väl dem! — glädja sig åt denna högtid för dess religiösa betydelse; andra för de väntade julklapparna och läckerheterna; åter andra för de nöjen och: den hvila från: vanliga bestyr som den förlänar. Men stockhölmarnehafvå i högre grad än landets öfriga invånare tillfälle till en julfröjd af högre och ädlare slag genom den i deras mnärhet befintliga stora nöden och fattigdomen, dem de genom kärleksfulla gåfvor kunna Jindra. De göra det äfven, och sidenklädningen och pelsbrämet från samhällets höjder äro icke obekanta för grändernas usla kyffen med deras trånga krokiga trappor. Förbönen gäller denna gång en fattig familj på Söder, som sett bättre dagar, men som nu med tvenne små barn lefver i stor fattigdom. Mannen har i snart halftannat år varit utan plats. För den unga hustruns hiertlidande och början till lungsot har läkaren ordinerat — just det i hennes vilkor omöjliga: lugn, stärkande föda och landtluft.. Familjen har länge försörjt sig med renskrifning, men numera finnes för densamma ej något arbete, och om det äfven funnes, skulle den arma modren till följd af förutgående ansträngning knappast mera orka utföra det. Den som ömmar för detta verkliga, hittills tysta lidande och sjelf vill besöka den fattiga familjen, om hvilken fru Josephine Wettergrund (författarinnan Lea) — Maria Högbergsgata 37, nedre botten — lemnar närmare upplysningar, äfvensom adress, må ej vänta sig den vanliga anblicken af smuts och trasor; ren är den unga modren och rent hennes hem. Det enda som talar om sjukdom och försakelse är den infallna kinden, den utmärglade kroppen hos denna mor, som efter allt utseende snart Skall falla ifrån sina små, om ej barmhertiga händer räckas henne. Att kunna öppna en liten landthandel, der hon kunde återvinna sin gegen helsa och erhålla sin tarfliga bergning är hennes käraste mål, ett väl berättigadt genom hennes ovanliga praktiska duglighet, sparsamhet och ordningssinne. Må ej någon tänka att denna hjelp, i likhet med så månen annan sådan, är bortkastad. Om någon är ensamma värdig, är det denna unga mor, som arbetat och tigit tills hennes helsa och hopp äro brutna — hvem gör mera? Anteckningslistor för den fattiga familjen på Söder finnas i hr Fritzes .bokhandel vid Fredsgatan rg na Wettergtund under Hennes of