Aftonbladet – 7 december 1869, sida 3

I, 0 TE ETTER DIS BJC, SAUNOHNHL ULlal all YCI af det, i ena låret. Polis kom dock genast tillst 1, y d be des och fasttog våldsverkaren, som nu sitter häl härstädes. Äfven om den så oskyldigt öfve fallne och sårade Lindgren, såsom man hoppa också icke skadats till lifvet, så befarar man docl att han för hela sin lefnad kommer att lida me af detta grofva våld. Å — Dom i Wykmanska målet. Kalmar den 1 De I Genom utslag den 25 Nov. har Göta hofrätt anset handlanden P. Wykman vara förvunnen ti straff, för det han uraktlåtit föra bok öfve Nl den af honom efter första konkursen utöfvad 1 handelsrörelse, till följd hvaraf hofrätten, med upp , I häfvande af Kalmar rådhusrätts i öfriga delar sak r I fällande utslag af-den 22 sistl. Maj, dömt Wyk a mån att för ofvannämnda uraktlåtenhet undergi två månaders fängelse. (Kalmar.) — BSedelförfalskning. Enköping den 2 Dec: Ti tidigt på morgonen sistlidne lördag inkom en per ,son i en handelsbod här i staden och bad att få vexla en 10-riksdalerssedel, hvilket ock efterkoms af den innevarande expediten, som uppräknade vexelpenningarne, men som af en händelse kom att närmare betrakta den vexlade sedeln, då der : befanns vara-en Uplands enskilda banks femriksI daler, hvarå valören blifvit öfverklistrad med pap1 å perslappar. dessa hade sedan prentats 10 såväl , I med siffror som med bokstäfver. Utprånglaren anhölls genast och befanns vara 19-årige ynglingen Anders Joban Tibbling från Tibble i Thorstuna socken. Förfalskningen påtog han sig sjelf hafva verkställt samt sade sig hafva i sitt hem i Å Tibble flera sådana förfalskade sedlar, hvilken Tippgift han dock vid senare ransakning återkallade. — Förfalskare och falska vittnen. Från Färs härad skrifves till Snällposten: Den ransakning, som den 6 November hölls med skrifvaren Timelin rörande förfalskning af ett skuldebref, fortsattes den 27, då så väl Timelin som hans falska vittnen, fyra till antalet, hvilka ankommit från cellfängelset i Kristianstad, ånyo afhördes och en del personer afgåfvo vittnesberättelser. Ringaren Jöns Anderssons i Löfvestad hustru Kristina Lundström afhördes först, emedan hon icke varit närvarande vid förra ransakningstillfället och erkände under tårar att liksom mannen ha burit falskt vittnesbörd, då hon för en tid tillbaka vittnat uti det af Timelin emot Jakob Anderssons sterbhus anställda skudfordringsmålet. Det upplystes att skuldebrefvet af den, 16 Augusti 1866, utstäldt till innehafvaren eller hr sekreterare E. Timelin, var förlidet år i Juli månad skrifvet hos smeden Jöran Petersson i Efveröd, der det af Jöns Andersson och Anders Hansson bevittnades. Jakob Andersson var långt före denna tid. död, och ville Timelin öfvertyga Petersson derom att han varit egentliga upphofvet till reversens tillkomt, ett förhållande hvartill Petersson nekade och som betviflades af alla vid rätten närvarande. Petersson är straffad för första resan stöld, men ingingo emot honom så besvärande omständigheter om vetskap om och delaktighet i förfalskningsbrottet, att åtalet emot honom uppsköts till förnyad handläggning den 11 instundande December. De öfrige tilltalade blefvo dömde för åtalade förseelserna sålunda: att Timelin för förfalskniog dömdes till 2 års straffarbete, och för det han lockat och tubbat vittnena att gå falsk ed till 4 års straffarbete, inalles sex år,samt att vara medborgerligt förtroende förlustig under lifstid, ringaren Jöns Andersson Åsten i Löfvestad för det han, med vetskap derom att skuldebrefvet var falskt, bevittnat detsamma och inför rätten med sanningsed bestyrkt skuldebrefvets äkthet till 4 års straffarbete, hans hustru Kristina Lundström, arbet. Nils Nilsson i Ry och Anders Hansson i Efveröd till 3 års straffarbete hvardera samt pigan Bolla Persdotter till 2 års dylikt atraff, hvarjemte alla vittnena förklarades förlustige medborgerligt förtroende för lifstid. — Rån. Kalmar den 4 Dec. Till länscellfängelset har blifvit införpassad arbetaren Carl Andersson från Tingby i Dörby socken, för det han lördagen den 27 sistl. November å allmänna vägen vid Tingby rånat och misshandlat bonden Johan Olsson från Brändebo, hvilken i ett åkergärde vid Dörby anträffats sanslös, till följd af detlidna vål) det, samt, inburen i drängstugan derstädes, följande morgon aflidit. Den häktade har rörande förloppet om detta brott afgifvit följande berättelse: Andersson och en annan arbetare, vid namn Berggren eller Tallbuske, hade berörde afton å vägen utanför Tingby påträffat Johan Olsson, sittande på äkdonet, som med hjulen i diket var vändt tvärs öfver vägen. Carl Andersson och Tallbuske hade styrt åkdonet till rätta åt Johan Olsson och åkt med honom ett stycke, hvarefter Tallbuske skiljt sig från de andra, hvaremot Andersson stannat qvar och på Olssons begäran biträdt denne med att vända om hästarne och vagnen åt Dörby, deråt Andersson och Olsson kört, i afsigt att uppleta Olssons borttappade mössa. Johan Ols-. son, som sjelf styrde Mästarne, körde in på ett gärde, der åkdonet vältade. Härvid förmärktes icke att Olsson slog sig. ,Vagnen restes upp, och I: kosan ställdes åt Tingby. Efter en kort färd ville : Olsson återvända, dervid åkdonet än en gång stjelpte och Johan Olsson. kom under detsamma. Härvid förmärkte Andersson, att Olsson blifvit något ska-: dad å ena kindbenet. Åkdonet upprestes och Jo-. han Olsson framtog en bränvinsbutelj, söp sjelf: derur och gaf Andersson med sig. Då Andersson : ville hafva mera bränvin och Johan Olsson ej med: gaf detta, blefvo de ovänner, togo hvarandra i kragen, hvarvid Andersson slog omkull Olsson och blef liggande öfver honom samt fråntog honom dervid hans knif. Vid uppstigandet låg Olssons dosa på vägen, och äfven denna tog Andersson. Uppkommen, rusade Olsson emot Andersson, som då med en repstump tilldelade Olsson ett slag i ansigtet eller öfver näsan, utan att Andersson minnes, om han med någon sten tilldelade Olsson något slag, eller om denne uppgaf några nödrop. Härefter tillgrep Andersson Johan Olssons båda bränvinsbuteljer och skyndade till sitt hem, men Johan Olsson fortsatte sin färd åt Dörby, gående jemte vagnen. — Bränvinet har här, såsom vid de flesta brott, spelat bufvudrollen, och då slagsmål ofta förekomma vid Dörby, skulle det för orten blifva en välgerning, om försäljningen af spritdrycker derstädes helt och hållet förbjöds. — Mord och vidskepelse. Rörande en ransakning med båtsmanshustrun C. A. Holmström från Mellan-Örsjö i Småland, häktad för mord genom förgiftning å sin man båtsmannen Holmström, berätar en referent till Kalmartidningen Werdandi fölande; Det upplystes att makarne Holmström lefvat i oenighet, dertill hustrun ensam varit vållande, Det upplystes också, att hustrun skulle stått i prottsligt förhållande till en gift person, men då vittnet hemställde till domaren, om han var skyllig att uppgifva namn å denne person, ansåg domstolen detta icke kunna vittnet åläggas. fvanverörde vittne berättade, att han, som bebodde tt vindsrum hos makarne H., flera gånger hört mustru H. önska lifvet ur sin man. Efter man;ens död hade vittnet jemväl iakttagit att enkan amspråkat med en spåqvinna, Anna Maria Säf, i Westra Säfsjö, som i ett enskildt rym spådde i sort, hvars betydelse vittnet ej då kunde uppatta. Bpådomen försiggick i öfre våningen, men den nedre gjorde hexan kunnigt, att vittnet ich en anien Person kunde visserligen inför domtol omvittna, att hustru H. förgjort sin man, nen att de då skulle genast råka ut för den otide, ; ) ned hyilken spåqvinnan stode på en förtrolig fot, när hon vid tvenps tillfällen, då hon begått H. H. attvard, till altåret medfört, I btäller för psalmok, den kortlek, med hvilken hon nyligen spått. lexan hotadg vittnet att, öm detta yppade något, kulle hon gifva vittnet detsamma, som hustru I. gifvit sin man,, hvarjemte kortleken förmält tt ingen kunde upptäcka brottet. cellfängelset fortsattes d Nr Rn a ha Tr rn