Aftonbladet – 6 december 1869, sida 3

brukliga vapen. for OEv SBA, rdr. ningarna fortgå, som hittills, med miniggevär. UTRIKES. Telegrafen bragte oss under loppet af gårdagen flera nyheter af vigt. Den första är att Lanzas försök att bilda ett nytt italienskt kabinett, som redan tycktes ha edt till goda resultater, plötsligt misslyckats, och att Cialdini efter bonom erhållit och mattagit uppdraget. Vidare berättar oss ett telegram från Madrid, att Prim i förgår i cortes framlagt ett förslag om belägringstillståndets upphäfvande, en åtgärd, om ej föranledd, åtminstone säkerligen påskyndad af de republikanska ledamöternas för några dagar sedan omnämnda motion i samma riktning. Slutligen meddelar oss ett tredje telegram från Paris innehållet af det program, som fraktionen Ollivier-Segris inom tredje partiet uppställt som sin fana, samt underrättelsen att utsigt är för handen, att fraktionen Buftet-Andelarre af samma parti, som i frågan om tiden för interpellationen skilde sig från Ollivier och bans anhängare och sedandess bildat en sluten grupp för sig, skall på basen af detta rogram återförena sig med sina gamla koleger. De grundsatser, som programmet uttalar, äro: Utvecklandet af kommunernas sjelfstyrelse, upphäfvandet af säkerhetslagen, modifikation i 75:te artikeln i författningen af år VIII om embetsmännens ansvarighet, revision af vallagen, upphäfvandet af tidningsstämpeln, införandet af jury i tryckfrihetsmål samt fredens upprätthållande som grunden för den utländska politiken. Dessa utsigter till en återförening mellan de båda fraktionerna af tredje partiet, som telegrammet nu framhåller, voro dock för några dagar sedan allting annat än lofvande. Ollivier hade ej blott närmat sig högern, utan äfven till densamma och till bofvet intagit en så intim ställning att ett stort antal af de 116 ej längre ville kännas vid honom. Detta visade sig isynnerhet vid ett möte, som i tisdags under Andelarres presidium hölls I Grand Hötel de Louvre mellan dissidenterna af tredje partiet, der dessas antal, efter att dagen förut endast utgjort 21, nu vuxit till 41. Man förenade sig der om en lista för presidents och vice-presidentsvalet, som visserligen i fråga om det förra valet öfverensstämde med den Ollivierska fraktionens, men till vice presidenter, utom Talhouöt, Buffet och Daru äfven upptog vensterns kandidat Gråvy. Ånnu skarpare markerades söndringen då vid valeti onsdags högern genom ett aftal med sina nya allierade aftiers parti lyckades bland vice presidenterna ipsätta de betecknande namnen Jeröme David och Du Miral, båda tillhörande den yttersta högra flygeln. Så föga hade det dock lyekats Ullivier och de andra ministerkandidaterna af hans parti att smälta tillsammans de stridiga elernenterna i den. nya majoriteten att i det afgörande ögonblicket vidpresidentvalet ej mindre än 53 af högern deserterade och gåfvo sina röster åt handelsministern Le Roux, en af deras egna. F öljden blef att Schneider af 272 afgifna röster endast erhöll 151. Denna brist på disciplin redan i första bataljen lofvade intet godt för fastheten af kombinationen Ollivier-David. Sjelf skall deputeraden för Var-departementet känt sig mycket besvärad och nedstämd i anledning af denna utgång, och det låter tänka sig, att han, i känslan af att hans nya majoritet glider honom ur händerna börjat åter närma sig sina gamla bundsförvandter. Lagstiftande kårens första möte i tisdags fick ett synnerligt intresse genom Jules Favres interpellationer och hans stora motion om den grundlagsstiftande maktens öfverflyttande från ejsaren och senaten på Jagstiftande kåren. Det visade sig bäst vid detta tillfälle, hvilken högst väsentlig förändring den inom kåren rådande andan sedan de föregående årens sessioner undergått. Trots inrikesministern Forcades förklaring att den Favreska motioven var författningsstridig och hans yrkavde att hon som sådan borde utan vidare läggas ad acta, beslöt dock kammaren att upptaga henne på dagordningen för en af de första sessionerna sedafi hon hunnit konstituera sig. Ej ehb centern understödde ministern, Oc högern hölls i sehack af den fasta och energiska hållningen hos venstern, som pu på sina bänkar räknar nära femtio ledamöter. Denna märkliga tisdagssession öppnades kl. 2 af öfverste Reguis, hvilken som Iderspresident intagit presidentstolen. General Dautheville, hvilken förut uppgafs såsom kårens senior, är först den andra i ordningeni detta hänseende. De deputerade hade efterhand lanländt. Emile Ollivier sitter på sin gamla plats på venstra centerns första bänk. Thiers Tinträder uch omgifves af en skara vänner. Jules Favre bibehåller äfven sin gamla plats vid sidan af Garnier Pag6s, tredje bänken ofvanför; honom sitter Cremieux, medan Arago går och sättet sig på den högsta bänken längst till venster, ofvatför Raspail, hvilken länge sitter alldeles isolerad, tills slutligen, just som sessionen öppnas, Rochefort, Jobemärkt och nästan med smygande steg, för att ej göra buller, kommer och sätter sig vid hans sida. Alla ministrarne äro på sina platser. Med en mycket låg och matt stämma som man knappast hör, förklarar ålderspresidenten sessionen öppnad. Sedan han derefter föreslagit och kammaren bifallit, att den gamla arbetsordningen tills annorlunda beslutes skall ega bestånd, med undantag af de delar deri, som genom senatsbeslutet blifvit förändrade, uppstiger Favre och framställer i hela vensterns namn sin begäran att få interpellera ministrarne. Han yttrar: Vi begära att få interpellera regeringen om det dröjsmål med lagstiftande kårens inkallande hon, med förakt för kammarens rättigheter och till stor fara för det allmänna lugnet, tillåtit sig. Vi begära vidare att få interpellera regeringen rörande de officiella kandidaturerna, rörande oroligheterna i Paris i sistlidne Juni månad samt om händelserna i Loire och Aveyrondepartementen; Slutligen anhålla vi att få framlägga ett förslag till lag, som öfverlemnar den grundlagstiftande makten åt lagstiftande kåren ensam. Denna senare motion, som lifligt underNta I anar