Aftonbladet – 6 december 1869, sida 2

skild tilldragelse var förknippad dermed, hvarom jag beslöt att vid lämpligt tillfälle fråga min vän hunnan. Moder Martha, började jag, begagnande mig af första paus under hennes vanliga oskyldiga frågor, jag har beskådat det der gamla korset emellan fönstren, och inbillar mig att det måtte vara någon kuriositet — Tyst, tysto, afbröt nunnan. Ni får ej tala om detta som en -kuriositet. Moder abedissan kallar det en relik. Jag ber om förlåtelse, återtog jag, jag borde mera omsorgsfullt hafva valt mina uttryck — Jag ville säga, inföll Martha med en vink att jag ej behöfde fortsätta mina ursäkter, jag ville säga, att i sträng katolsk mening taget, bör det ej egentligen kallas en relik; men det fanns tilldragelser i den persons lif som förfärdigade detta kors, hvilka — här afbröt hon sig och såg tveksam ut. Tilldragelser, som det måhända ej anses rådligt att meddela främlingar? h nej, jag har åldrig hört att de skulle hållas hemliga. Det var icke under något förbehåll jag lärde känna dem. Ni känner dem således ? Fullkomligt. Jag skulle Kunna berätta er hela historien om det gamla träkorset, men det handlar blott om katoliker, och ni är ju protestant. Det är ett skäl som visst ej skall minska mitt intresse. Verkligen! utbrast nunnan med oskyldig förvåning. En så underlig menniska ni är, och en sädan religion ni måtte hatva! Hvad säga edra prester om våra — äro de lärda, edra prester?n Jag visste att jag skulle hafva ringa utsigt att få höra moder Marthas berättelse om jag lät henne på nytt börja Ofverhopa