Aftonbladet – 4 december 1869, sida 2

färdig att erkänna att det var en lycka att hon ej liknade hans egen, högt älskade typ för allt hvad qvinnor hette, och följande dag ändrade han tanka äfven hvad hennes utseende beträffade. Denna dag samlades på slottet en stor mängd anhängare af hugenottiska partiet. Adelsmän kommo från alla håll för att rådgöra med Henrik af Navarra om de mått och steg som borde tagas. Hertiginnan hade alltför riktigkänsla af det passande för att låta Eustacie vid den derpå följande festmiddagen uppträda i sin trådslitna, svarta klädning och sin tätt åtsittande, släta hvita mössa. Hela den aflidna unga hertiginnans garderob, som ännu förvarades på slottet, stäldes till fru baronessan Ribaumonts förfogande. Med tanken på sin adopterade faders så nyligen inträffade död, afslog hon bestämdt alla brokiga färger, men likväl då hon efter fulländad toilett trädde ini Philips rum, hade han så när sprungit upp och knäfallit för henne i pur förtjusning. Sir Marmaduke bugade sig höfviskt, i tanka att detta var någon främmande dam, och märkte ej rätta förhållandet förrän lilla Rayonette muntert sprang fram till Philip och frågade om Mamtn icke var si belle, si belle! Hvila och sömn och lycka hade nu förjagat hvarje spår af sorg och trötthet. Hennes präktiga ögon strålade i sin fulla glans med all sin skälmska eldighet; rosorna hade kommit tillbaka på hennes kinder, och ehuru hals, armar och händer voro mörkare än förr, i palatsets eller klostrets skydd, var hon nu, både till utseende, hållning och ansigtsuttryck vida närmare ren skönhet, än i fordna dagar. Hennes lilla, stolta hufvud var omgifvet af glänsande, svarta lockar, ännu helt korta, men ringlande -sig kring panna och nacke, hvars varma brunetta färg