Aftonbladet – 4 december 1869, sida 2

medelvägspartiet, Montmorencys, såvidt hans inflytande sträckte sig; men detta berodde endast på hans personliga karakter, ty han hade blott en obetydlig förmögenhet, som han ärft efter sin farmoder, bustru till den olycklige Bellaise, som på Ludvig XI:s tid blef pinad till döds i en fängelsehåla i Loches. Här trodde sig nu Berenger se rätta sättet att befria sig och sin familj från den börda, som så tryckt hans faders sinne, och det återstod blott att öfvertyga Eustacie. Hennes första känsla då honjhörde talas om kovungens anbud, var att hennes innerligaönskan nu skulle gå i fullbordan — hon skulle få se sin make i spetsen för hennes vasaller och höra stridsropet: A moi Ribaumont.. Men lå möttes hon af den gamla invändningen, att hennes bönder voro ifriga katoliker, som knappt kunde tvingas att trotsa död och aror för kalvinisternas skull. Den fordna stoltheten reste sig då; en brännande rodnad, en harmsen min, en halft uttalad fråga hvarör edet der folket skulle få lof att ega nåson mening, visade act fru baronessan Ribaumont började återfå sitt fordna lynne i len högadliga atmosfer, som omgaf henne. Men i samma ögonblick kom der ett minne M att hor en gång yttrat alldeles samma rd — det var i den gamla klosterruinen — ;ch hon ihågkom på samma gång den allrarligt sorgsna, förebrående blick, hyarmed len gamle, hjertegode presten besvarat den, ;ch huru hon harmats derötver, tills hon lutligen blef tvungen att begära hans bekydd för att icke blifva skild från sitt arn. Hon brast i en ohejdad gråt, och då 3erenger litet missnöjd började försäkra ienne att han aldrig utan hennes samtycke kulle företaga något, hämmade hon sina tåar för att kunna svara: Nej; nej! Jag gråter blott öfver att jag