den så rikligen blodat tand i Polen, vänder lystna blickar mot Finland och Östersjöprovinserna. När man erinrar sig den stora etnografiska utställning, som för ett par år sedar egde rum i. Moskvå, och som företedde en karta öfver en sådan mångfald af nationella skiljaktigheter inom ryska riket, att man måste gå tillbaka till Xerxes och dylika välden, för att finna något motsvarande, skulle man visserligen kunna känna sig frestad till löje öfver den nya, stor-ryska enhetsdogmen; men om ock denna sålunda ej är mera sann och förnuftig, än mängden af andra dogmer, så är den ännu mindre att leka med, ty den har bakom sig all den makt, som tsaret kommenderar, och mot sig endast svaga nationaliteter, föga hjelpta af Europas ljumma moraliska understöd. Vi ha emellanåt, genom utdrag ur ryska tidningar, såsom Golos och Katkovs beryktade Moskovskia Vjädomosti, visat hvilka fiendtliga känslor och syften besjäla det storryska partiet mot de befolkningar och landsdelar inom kejsardömet, som ega en i viss mån oberoende ställning och sin sjelfständiga kulturutveckling. På senaste tiden ha dessa tendenser, med stigande styrka, i handling framträdt i Östersjöprovinserna, och ett, som vi dock tro, apokryfiskt meddelande från Petersburg till Köln. Zeit. har förebådat liknande åtgärder i Finland. I förbigående må påpekas, att hvarken Finland och Östersjörovinserna befinna sig i enahanda statsrättsig ställning till Ryssland, ej heller de nationella förhållanden, som från rysk sida hotas med mer eller mindre våldsamma förändringar, äro likartade och jemnförliga i storfurstendömet och i de nämnda provinserna. I dessa senare är det en hittills privilegierad och herrskande, ej mycket talrik, tysk minoritet af befolkningen, som är utsätt för de ryska nivelleringsplanerna. I Finland åter vore det ej blott den icke privilegierade, men historiskt, såsom kulturelement, betydande svenska befolkningsminoriteten, utan ock hela den finska hufvudmassan af befolkningen, som skulle drabbas af den denationaliseringsoch uniformitets-politik, som Golos m. fl. förkunna. Mycket olika är ock sättet, hvarpå man från det finska och från det cbaltiska, hållet bemöter väntade, eller söker afvärja inträffade ingrepp. Östersjöprovinsernas tyska befolkningsminoritet har upphäft ofantliga rop, char med hjelp, af pressen i det stora fäderneslandet arrangerat en abaltisk frågar, har påkallat alla tyska sympatier och, mer eller mindre förtäckt, äfven de tyska tändnålsgevärens bistånd för denna nya verlassene Bruderstamm, som af ren, tysk menniskokärlek gått att sätta sig ned bland barbarerne i Estland, Liffland och Kurland samt till dem sprida den tyska civilisationens välsignelser; den föregående situationen och det nuvarande förfarandet påminna, i många stycken, slående om den schleswig-holsteinska agi. tationen. Finnarnes tillvägagående åter utmärkes fortfarande af samma kloka moderation, parad med orubblig ihärdighet, som lredan så länge ej blott hållit dem uppe i den ojemna kampen, utan ock låtit dem vinna segrar — myntreformen, regelbundna landtdagar m. m., — hvilka måste tilltvinga sig aktning och beundran. Om nu än de efter Köln. Zeitung af ex mängd blad kolporterade rykten om nära förestående russificeringsförsök i Finland säkerligen äro grundlösa, och om man än dess bättre kan hoppas att de ej heller äro cen ganska sannolik anticipation på hvad framtiden kan komma att medföra, såsom en svensk tidning, något mindre välbetänkt, härom uttryckt sig, så är det emellertid å andra sidan visst, att ultra-ryska utgjutelser mot Finland på allra sista tiden åter framträdt i ryska pressen. Vi anförde ej längesedan en artikel ur ett finskt blad, som värdigt och kraftigt tillbakavisade de oförsynta och högmodiga pretentioner, som i kejsardömet grundats på enskilda understöd till de nödlidande i Finland — ett uttalande af så mycket mer intresse, som det kom från det specifikt fennomanska hållet. Vi skola idag meddela några mycket betecknande utlåtelser 1 Golos, jemte det svar, de fått i Helsingfors Dagblad, Golos beklagar, att i en vrå af det ofantliga kejsardömet, en vrå som ständigt lefvat på samma kejsardömes bekostnad ( och åtnjuter ett orubbadt lugn, all möjlig lycka och ständig fred, sedan sin förening med RyssIand — att invånarne der åtnjuta ett privilegium, som ingen annan vrå af riket är i besittning at. Med detta privilegium, som väckt Golos hela vrede, åsyftas att FinIland har sitt särskilda mynt och att ryska pappersrubeln ej har tvångskurs i Finland! Golos tager särskildt ryska Akademitidningen i upptuktelse, hvilken uppträdt till försvar för finska myntreformen. Vet då Akademitidningen ej — frågar Golos — scatt den farligaste fienden för rikets enhet är det ekonomiska och finansiella särskiljandet? Men fråga blott Weichselprovinsernas cpaner (herrar), hvilken åtgärd sedan 1863 de anse för den mest hotande, organiska assimileringen med ryska riket, och de skola svara: afskaffandet af eget mynt, Polens finansers förening med kejsardömets, tullgränsens afskatfande, den förestående förändringen at polska banken till ett kontor af riksbanken m. m. Man bör vara ett barn för att icke inse, att så länge intet gjorts för den finansiella assimileringen, har heller intet gjorts för den politiska.. Slutligen förklarar Golos sig ej ha något att anmärka mot de egentliga finnarne, sjelfva det finska folket, utan blott emot ett intelligensparti i Finland, hvilket under senare åren flere gånger uppträdt så, att den ryska känslan måst såras. Helsingfors Dagblad yttrar om denna utgjutelse, att den är ett utbrott af en, som det tyckes, i Ryssland på mer än ett håll uppväxande politisk schematism, som tror sig finna sitt lands lycka i yttre emblemer i stället för i verkligt framåtskridande, och som, uppställande den ryska enheten såsom sin symbol, drager i härnad mot alla de olikheter, hvilka från Ryssland särskilja de län1 der, som äro förenade dermed, under förmeI nande att Rysslands storhet och ära är kränkt, om det icke söker att påtvinga dessa länder sina yttre former. Att polemisera mot denna riktning vore emellertid fruktlöst; ty hvad annan hada att anföra ckalla väl oa hh vuNN