(gar, hvilka visade urbildertas finaste drag, och i . lallmänhet kunde anses såsom högst fallkomliga i Gipgen liknade dessutom oglaseradt porslin, var halfgenomskinlig som marmor, egde samma skimmer, och om den också icke var lika hård, var den likväl bestämdt hårdare ån alabaster. Dr Hiller meddelade föreninger det sätt han användt för frambringandet af dessa produkter. Till elastiska formar hade man hittills blott användt limm; men då gipsen vid hårdnandet upphettar si något, smälter den det stelnade limmet, om ocksi högst ytligt, met tillräckligt ändå för att skada formens skärpa. Hiller hade derföre valt 8. k. kinesisk gelatin, som endast vid gaiska hög värmegrad mjuknar, och ytterst lätt lossnar fråt alla ämnen, Pp hvilka den fått stelna, till och med från papper. Till gipsens härdning bade det af Elsner uppg, fna sättet begagnate: bränd och med alunlösning släckt gips hade blifvit ombränd vid en något långvarig men svag rödglödningshetta, hvarefter den pulveriserats och med vatten beredts till gjutmassa på vanligt sätt. Bronsering. Af dr BR. BÖTTGER. Böttger har funnit att glasvatten (vattenglaslösning) är det tjenligasce medlet till fästande af allt slags bronspulver, på trä, stengods, porslin, tafvelramar, spegelramar, o. 8. v. Man öfverstryker det som skall bronseras med den fästande lösningen, och omedelbart derefter öfverpudras den bestrukna ytan med bronspulvret, som för detta ändamål inlägges i ett spetsglas, hvilket öfverbindes med fint flor. Medelst bultning på det bronserade, eller varsam påblåsning med en pust, bortfläktag det pulver som ej fastnar; och om det bronserade utgörs åf stengods eller porslin, upphettas det svagt. Bronspulvret fastnar på detta sätt så säkert, att det till och med tål polering med agat. Förbättrad magnetfabrikation. Af r. DieTLER i Klagenfurt. Förbättringen består deri, att stålstången, som skall magnetiseras, härdas blott på ändytorna, hvilka äro ämnade att utgöra den magnetiserade stålstångeba poler. Vid sjelfva magnetiseringen anbringas stålstångeh emelian polerna på en kraftig elekeo och drages ofvanifrån nedåt. Genom detta förfarande kunna enkla skifvor, om 18 mil-. limeters bredd och 5 millimeters tjocklek, erhålla en kraft om 1!, kilogramm. o Pyrofötögrafl eller fotografisk glasmålning. Förfarandet vid pörofotografien är dels kemisk dels fysisk, begge beroende af hvarandra. En noga bestämd blandning af honing, glycerin och gummi, efter omständigheterna utspädd med vatten, och utgjuten öfver en spegelglasskifva,lemnar på denna en tunn klibbig hiona. Denna, torkad vid måttlig värme, (icke öfverstigande 37 C.) hårdnar väl, men förblifver bygroskopisk, d. v. a. bar den egenskapen att långsamt draga till sig fuktighet ur luften och på nytt blifra klibbig: Dn tillsats af något tvefaldt kromsyradt salt förändrar den sistnämnde egebskapen hos gammiblandningen och gör henne det sättet ljuskänslig, att de ställen som träfias af dagsljuset mer eller mindre, mista förmågan att insuga fuktighet ur luften, och noggrannt i samma förhållande som de träffats af dagsljuset; de antaga i detta en hornaktig hbårdnad, hvilken förökar sig mer och mer, istället för att hvar atom af de beskuggade ställena, allt efter skuggans djup, återtager min klibbighet inom några minuter och detta med en verkligen homeopatisk och mikroskopiskt fin nyancering. Det med ett kromsyradt salt på ofvannämnda sätt förberedda och väl torkade spegelglaset insättes under ett fotografiskt positivglas, eller ock under en transparent -bild eller ritning på papper — ett kopparstick, en litografi en fotografi, ett träsnitt, o. 8. v. — i en kopierram, och belyses 5 till och med 50 minuter, för dagsljuset. Gummihinnans finkänslighet för ljuset är så utomordentlig, att man, för att erhålla en ren och på samma gång kraftig bild, måste förse glasskifvan i kopierramen med ett underlag af mörkt kläde, emedan blotta reflektionen från en ljusare botten är nog för att från baksidan försvaga mellantonerna. När den sålunda belysta spegelg) lasskifvan tages ur kopierrathen tycks hon icke hafva undergått någon förändring; hon visar sig lika genomskinlig som förut. Bilden finnes der emellertid; ty om man d ;3el öfverpudrar ytan med ett yttermed en fin pensö : ligt fint alver af svars eller brun emalj, så dyker äl originalets afbild upp ur glasyr med det förras bela kraft och renhet. Sektind eftev Sekund blir bilden kraftfullare, medan rial förtfär fed om ultrets ahbringande. Denna omständighet medör en stor fördel i många fall. Om urbilden t. ex. är matt, så kan mail utveckla gleskopian kraftigare än originalet, derigenem att mar, sedan glasbilden blifvit helt svagt utvecklad genotö emalj, ställer den !, timme med baksidan emot arbetsrummets fönster; det vill, i sjelfva verket, säga, att man belyser opian än en gång. Bilden i den ännu alltjerånt ljuskänsliga gummihinnan danas då, gehom dess egen skögga — dess eget diapositiv — och under det. att den täcker sig sjelf, antager hvarje atom skuggning, inedan ljuspartierna alltjemt blifva hårdare, följaktligen klarare. Genom en förnyad öfverpudring lägrar sig den nya bilden öfver den äldre svaga, och förstärker det hela atan att skada tydligheten eller skärpan. När bilden är fixerad på glaset, kan den antingeh inbrännas omedelbart, i hvilket fall den kommer ätt likhå eh vanlig fotografi, utförd i den färg som den begagnade etnaljen hade. Men man kan förut förflytta den i en glasmålares atelier, och der få den på konstnärligt vis förvandlad till en fullständig glasmålning. or I Tyskland finneg en fotografisk anstalt i Linnich vid Aachen, med firma H. Oidöxan komp., der pyrofotografiska bilder och kopior, t. cz. af samla kofönster, vapen, räedeltidsbyggnader o. ., tillverkas dussinvis på detta sätt.