Aftonbladet – 3 december 1869, sida 2

mycket förfriskad af en lång sömn, och blott rädd att han skulle finna mötet med sin far vara endast en dröm. När han pu i detta afseende blifvit tillfredsstäld, brann han af begär att få höra talas om alla derhemma — systrarne, hundarne, min moder och min lilla broder? som han uppställde sin fråga. Ha! du hörde då detta åtminstone? Ja, sade Philip, de skurkarne lemnade oss bref blott en gång — en enda gång — och just dem, som de trodde skola smärta oss mest. O, fader, huru kunde ni alla tänka så ondt om Berry? Tala icke derom, gosse; jag misstrodde honom aldrig, och ej heller gjorde moster Cecily det, nej icke för ett ögonblick. Men mylord är ej mera den han varit: han har aftagit mycket på dessa senare år; och era fiender måste hafva satt de der skamliga ryktena i omlopp, just för att bedraga oss. Och så skulle också den här pojken komma till verlden, stackars liten skälm. Nu när allt är godt igen, skall jag nog vinna honom kär, men, vid sankt Georg, de plågade mig så för hans skull, och ville att jag skulle anse honom som rent af himlasänd, för att alla våra egodelar skulle kunna samlas på en hand, som en ersättning både för dig och Berry, och som, jag vet icke hvad allt — så att jag aldrig trodde jag skulle komma att fråga det minsta efter honom, fast han är min egen son. Vi dracko hans skål vid Nid-de-Merle, och gladde oss icke litet åt att ni fått honom, då ni förlorade 0oss. Jag skulle hellre sett, att... Nå, ja, det är ej värdt att tala derom, men der ser man i alla fall hurodana qvinnorna äro. Efter allt hvad fru Annora jämrat sig öfver att ingen frågade efter hennes stackars son eller älskade honom, eller tänkte på hans fördel,