Aftonbladet – 3 december 1869, sida 2

så qvinnornas sätt, att aldrig tåla någon vackrare än de äro sjelfva. Så mycket bättre derföre att det är som der är. Hon är en ad protestant och har passat på dig och Byn. voperligt, Phil. vårdat mg... Jae kunde jag icke vara Sannerligen, rfauv., ?-an fin hoffrörätt glad att det icke var nav. Ar ken, som stod bredvid min sjuksäng, då pu. , blef kallad bort i striden och måste lemna mig. Och den lilla — hon är den älskligaste och tappraste lilla unge, jag någonsin sett. Har man berättat er om de gula blom: morna, fader? Ja visst; konungen talade om hela historien för hertiginnan, sade Berry, och sedan drack han en skål för ättlingen af den tappraste bland riddare, och Berry tog sin lilla flicka på armen och bad henne buga sig för kungen och dricka ur hans bägare. Berry såg ståtlig ut, skall jag säga, och vacker är han med,,trots sin blekhet; och det var sannerligen mödan värdt att komma hit och se huru stort värde alla sätta på eder, gossar — och det är då visst inte ofta de stackrarne få se så mycket af en engelsman, som Berry blifvit hos oss. Philip brast i skratt. : Det är väl kvappast derföre de sätta så stort värde på honom, käre fader. (Forts.) — Onödigt besvär. Nådig frun ropade sin betjent: Johan! tag hit pitschaftet, jag skall för segla ett bref! Betjenten skyndade fram med den begärda persedeln. Frun vidrörde stämpeln med tungan, på det lacket skulle släppa lättare. Onödigt besvär nådig fru, sade Johan, jag har redan slickat på stämpeln.